Den vilda jakten på spelen
Dreamtime!!
Jag skulle fira min kompis Saras födelsedag. Vi hade inte setts på jättelänge så det var något jag såg fram emot. Förutom jag kom också Alex, Jocke, AnKi och Shara. Ja, Jens och Hanna var också med men de försvann sen så de räknas inte med i den här drömmen riktigt =p
Hur som helst bodde Sara i ett enormt lägenhetskomplex. Att gå runt där var som att gå runt i en labyrint. I Saras lägenhet åt vi tårta och pratade gamla minnen. Shara hade med sig (min!) dator och satt och kollade på youtube-klipp. På nåt sätt kom vi in på spel och Sara berättade att på vinden fanns ett dokument som avslöjade release-datum på kommande spel och var man kunde köpa dem.
Jag blev helt lyrisk och föreslog att vi skulle gå upp och leta efter det. Sara visade vägen, och tro mig; det var en sjukt krånglig väg. Jag är inte ens säker på att vi gick uppåt, vilket vore mest logiskt =p När vi väl kom in på vinden fick vi ducka för det var grymt lågt i tak. Spindelnät (med sjuukt stora spindlar i) satt lite här och var. Jag och AnKi freakade ut lite men höll oss ändå relativt lugna. Jag påpekade också att just den här vinden skulle fungera utmärkt in case of a zombie outbreak. Just det sa jag på engelska av nån anledning. Längst in i vindsförrådet hittade vi äntligen dokumentet och vi begav oss genast till affären där alla spel skulle finnas.
Väl framme vid affären visade det sig att den var stängd och dumma som vi var hade vi inte tagit med oss dokumetet som visade vilka andra butiker som hade spelen. Så vi vände om och gick tillbaka till lägenhetskomplexet. På vägen började AnKi gräla med mig om att min dator stod kvar i lägenheten och drog ström.
Jag blev sur och gick i förväg för att hämta datorn. När jag packat ner datorn bestämde jag mig för att gå upp på vinden och leta efter dokumentet innan de andra kom tillbaka för att spara tid. Men stället var verkligen som en labyrint! Jag irrade runt hur länge som helst och råkade gå in i någon annas lägenhet mer än en gång.
Slutligen hittade jag dock rätt men upptäckte att de andra hunnit före mig. Och de betedde sig väldigt udda. AnKi stod och kramade en spindel som var ungefär lika stor som henns överkropp. Ja, du läste rätt, kramade! Shara satt i ett hörn och skakade och mumlade något om youtube-abstinens.
Jag fortsatte längre in och hittade Alex och Jocke. De satt och höll varsitt spel och när jag frågade dem hur de fått tag i spelen kollade de bara på mig och log fånigt. Sen tog Alex fram sin mobil och ringde och smsade (samtidigt) till min mobil. Enbart för att retas! Jag sa åt honom att sluta och försökte trycka bort samtalet, men inget funkade.
Sen vaknade jag och insåg att min mobil faktiskt ringde på riktigt =p
VaNiLLa
Jag skulle fira min kompis Saras födelsedag. Vi hade inte setts på jättelänge så det var något jag såg fram emot. Förutom jag kom också Alex, Jocke, AnKi och Shara. Ja, Jens och Hanna var också med men de försvann sen så de räknas inte med i den här drömmen riktigt =p
Hur som helst bodde Sara i ett enormt lägenhetskomplex. Att gå runt där var som att gå runt i en labyrint. I Saras lägenhet åt vi tårta och pratade gamla minnen. Shara hade med sig (min!) dator och satt och kollade på youtube-klipp. På nåt sätt kom vi in på spel och Sara berättade att på vinden fanns ett dokument som avslöjade release-datum på kommande spel och var man kunde köpa dem.
Jag blev helt lyrisk och föreslog att vi skulle gå upp och leta efter det. Sara visade vägen, och tro mig; det var en sjukt krånglig väg. Jag är inte ens säker på att vi gick uppåt, vilket vore mest logiskt =p När vi väl kom in på vinden fick vi ducka för det var grymt lågt i tak. Spindelnät (med sjuukt stora spindlar i) satt lite här och var. Jag och AnKi freakade ut lite men höll oss ändå relativt lugna. Jag påpekade också att just den här vinden skulle fungera utmärkt in case of a zombie outbreak. Just det sa jag på engelska av nån anledning. Längst in i vindsförrådet hittade vi äntligen dokumentet och vi begav oss genast till affären där alla spel skulle finnas.
Väl framme vid affären visade det sig att den var stängd och dumma som vi var hade vi inte tagit med oss dokumetet som visade vilka andra butiker som hade spelen. Så vi vände om och gick tillbaka till lägenhetskomplexet. På vägen började AnKi gräla med mig om att min dator stod kvar i lägenheten och drog ström.
Jag blev sur och gick i förväg för att hämta datorn. När jag packat ner datorn bestämde jag mig för att gå upp på vinden och leta efter dokumentet innan de andra kom tillbaka för att spara tid. Men stället var verkligen som en labyrint! Jag irrade runt hur länge som helst och råkade gå in i någon annas lägenhet mer än en gång.
Slutligen hittade jag dock rätt men upptäckte att de andra hunnit före mig. Och de betedde sig väldigt udda. AnKi stod och kramade en spindel som var ungefär lika stor som henns överkropp. Ja, du läste rätt, kramade! Shara satt i ett hörn och skakade och mumlade något om youtube-abstinens.
Jag fortsatte längre in och hittade Alex och Jocke. De satt och höll varsitt spel och när jag frågade dem hur de fått tag i spelen kollade de bara på mig och log fånigt. Sen tog Alex fram sin mobil och ringde och smsade (samtidigt) till min mobil. Enbart för att retas! Jag sa åt honom att sluta och försökte trycka bort samtalet, men inget funkade.
Sen vaknade jag och insåg att min mobil faktiskt ringde på riktigt =p
VaNiLLa
Swimfan
It's time for another one of Vanilla's Whacky Weird Dreams! Short one this time, though =p
Det hela började med att jag skulle på en arbetsintervju. I en park. Fair enough =p Men jag hade ett stort problem (tydligen). Jag hade inte rakat min tatuering!! Och det var tydligen jätteviktigt och jag kunde absolut inte gå på intervju utan att ha gjort det. Lyckligtvis hade jag med mig en vän som råkade ha med sig sin rakhyvel, så jag fick låna hans. Oh joy!
Efter intervjun bestämde vi oss för att gå till ett badhus och fira. Väl där mötte vi mitt ex och hans nya tjej =o Jag upptäckte också att jag glömt överdelen till min bikini men lyckligtvis hade mitt ex en extra (frågan är varför =p). Fast den bestod enbart av rep i någon skum konstruktion men jag tänkte att den fick duga.
Av någon anledning fick mitt ex sedan syn på rakhyveln jag använt till min tatuering. Sedan använde han sig av sin otroliga slutledningsförmåga och kom fram till att det måste varit jag som använt den eftersom killen (vännen) inte hade rakat sig idag. Han drog sedan slutsatsen att det måste betyda att vi hade ett förhållande. Han började då skrika på mig att jag var otrogen (notera att han var mitt EX och han hade redan en ny flickvän!).
Jag blev då sur och drog av mig bikinöverdelen, slängde den på honom och stormade ut från badhuset. Och sen vaknade jag =p
Fritt fram för drömtydning!
VaNiLLa
Det hela började med att jag skulle på en arbetsintervju. I en park. Fair enough =p Men jag hade ett stort problem (tydligen). Jag hade inte rakat min tatuering!! Och det var tydligen jätteviktigt och jag kunde absolut inte gå på intervju utan att ha gjort det. Lyckligtvis hade jag med mig en vän som råkade ha med sig sin rakhyvel, så jag fick låna hans. Oh joy!
Efter intervjun bestämde vi oss för att gå till ett badhus och fira. Väl där mötte vi mitt ex och hans nya tjej =o Jag upptäckte också att jag glömt överdelen till min bikini men lyckligtvis hade mitt ex en extra (frågan är varför =p). Fast den bestod enbart av rep i någon skum konstruktion men jag tänkte att den fick duga.
Av någon anledning fick mitt ex sedan syn på rakhyveln jag använt till min tatuering. Sedan använde han sig av sin otroliga slutledningsförmåga och kom fram till att det måste varit jag som använt den eftersom killen (vännen) inte hade rakat sig idag. Han drog sedan slutsatsen att det måste betyda att vi hade ett förhållande. Han började då skrika på mig att jag var otrogen (notera att han var mitt EX och han hade redan en ny flickvän!).
Jag blev då sur och drog av mig bikinöverdelen, slängde den på honom och stormade ut från badhuset. Och sen vaknade jag =p
Fritt fram för drömtydning!
VaNiLLa
The dream that scared the crap out of me!
Hade en riktigt obehaglig dröm inatt. Själva handlingen var inte så obehaglig egentligen men det läskiga var att det kändes så äkta att jag inte insåg att det var en dröm förrän jag faktiskt vaknade.
Så jag var på en fest tillsammans med MKV-klassen och massa annat folk också. Festen hölls på en stor herrgård och när vi gick husesyn var det lätt att gå vilse. Massa olika trappor och gömda små rum osv. Hur som helst, det var ingen vanlig MKV-fest =p Utan det var en mer vuxen och anständing typ middagsbjudning.
Det "obehagliga" började när jag och en kille från klassen (får vara anonym, för hans identitet är en av anledningarna till att drömmen var obehaglig) valde att utforska huset lite mer på egen hand. Så vi lämnade alla andra på nedervåningen och vandrade runt i det otroligt stora huset. Slutligen kom vi till det största sovrummet i huset och bestämde oss för att vila på sängen. Det som hände sen låter kanske inte så läskigt, kanske rent av skrattretande, men tro mig, när man verkligen tror att det är på allvar är det riktigt jävla skrämmande. MKV-killen tar fram en burk med "typ" strössel (jag vet inte riktigt va det va), tar tag i mitt hår, böjer mitt huvud bakåt och börjar hälla "strösslet" ner i min mun.
Ganska snabbt har jag så pass mycket av det att jag får problem att andas. Jag försöker bryta mig loss men killen är grymt stark och det är inget jag kan göra. Till slut släpper han iaf och jag ramlar hostande ner på golvet. Mina överlevnadsinstinkter kickar igång och jag tar första bästa chans att fly. Med bitar av strösslet i munnen försöker jag ropa på hjälp och bakom mig hör jag hur MKV-killen härmar och hånar mig.
Eftersom huset är så stort och förrvirrande springer vi runt på övervåningen ett tag innan jag äntligen hittar en trappa. Olyckligtvis är det självklart den trappan som är längst ifrån rummet alla andra MKV:arna befinner sig i. Jag lyckas iaf hitta entrédörren och springer utevägen ist och när jag rundar huset ser jag alla MKV:are stå på verandan och ska just utbringa en skål. Jag avbryter allihopa och berättar snabbt vad MKV-killen har gjort.
Yes, tänkte jag. Nu är allt frid och fröjd, I'm safe liksom. Men nej! Varenda en av mina klasskamrater tittade på mig med misstro. Alla trodde att jag ljög!! De var faktiskt så övertygade om att jag ljög att de bestämde sig för att ringa polisen. PÅ MIG!!
Under tiden hade MKV-killen försvunnit och jag var fortfarande rädd att han skulle komma tillbaka. Efter ett tag kom polisen och utan att ens ställa några frågor, eller ens prata med mig, tog de med mig i polisbilen och började åka. Jag var orolig men på samma gång lite lättad eftersom jag skulle ju inte råka i trubbel så länge jag var med polisen... eller?
Vi åkte genom stan och vädret var lite halvtaskigt, regnet hängde i luften och det började bli mörkt. Från ingenstans krossades plötsligt fönstret på förrarutan och polisen som körde bilen föll ihop på ratten. Död. Eftersom bilen numera inte hade någon som styrde den kraschade vi rätt in i en vägg men lyckligtvis hade vi inte så hög fart så krocken blev inte dödlig. Eller ja, för mig iaf. Den andra polisen dog och jag satt fast i baksätet för bilbältet hade på nåt sätt låst sig.
Föga förvånande var detta verket av MKV-killen. Han närmade sig den demolerade polisbilen och jag försökte frenetiskt få upp mitt jävla bilbälte. Förgäves. Plötsligt sliter han upp dörren där jag sitter och skär loss mig.
Efter det är det suddigt ett tag. Men nästa sak jag minns är att jag vaknar upp i hans stuga och han sitter vid en öppen eld och läser en bok. Det som händer sen utspelar sig under några dagar. Jag lär mig att så länge jag är undergiven och inte ställer till problem uppför han sig som... "vanligt". Men minsta lilla motsånd från min sida och jag får betala för det. Ofta med smärta som resultat.
Till slut inser jag att jag måste leva hela mitt liv, i rädsla, med den här killen. Så det sista jag gör innan jag (thank god) vaknar är att jag kryper upp i hans famn och bara... ger upp. Accepterar mitt öde liksom.
Som sagt, drömmen i sig är inte läskig och jag kan inte med ord beskriva stämmningen och de känslor jag kände under drömmen men jag blev jävligt påverkad. Nu, snart två timmar efter drömmen, känns det fortfarande inte helt okej. Och så länge brukar inte drömmars effekt sitta i på mig. Jag kan inte förklara det men så är det. I guess you had to be there to get it...
VaNiLLa
Så jag var på en fest tillsammans med MKV-klassen och massa annat folk också. Festen hölls på en stor herrgård och när vi gick husesyn var det lätt att gå vilse. Massa olika trappor och gömda små rum osv. Hur som helst, det var ingen vanlig MKV-fest =p Utan det var en mer vuxen och anständing typ middagsbjudning.
Det "obehagliga" började när jag och en kille från klassen (får vara anonym, för hans identitet är en av anledningarna till att drömmen var obehaglig) valde att utforska huset lite mer på egen hand. Så vi lämnade alla andra på nedervåningen och vandrade runt i det otroligt stora huset. Slutligen kom vi till det största sovrummet i huset och bestämde oss för att vila på sängen. Det som hände sen låter kanske inte så läskigt, kanske rent av skrattretande, men tro mig, när man verkligen tror att det är på allvar är det riktigt jävla skrämmande. MKV-killen tar fram en burk med "typ" strössel (jag vet inte riktigt va det va), tar tag i mitt hår, böjer mitt huvud bakåt och börjar hälla "strösslet" ner i min mun.
Ganska snabbt har jag så pass mycket av det att jag får problem att andas. Jag försöker bryta mig loss men killen är grymt stark och det är inget jag kan göra. Till slut släpper han iaf och jag ramlar hostande ner på golvet. Mina överlevnadsinstinkter kickar igång och jag tar första bästa chans att fly. Med bitar av strösslet i munnen försöker jag ropa på hjälp och bakom mig hör jag hur MKV-killen härmar och hånar mig.
Eftersom huset är så stort och förrvirrande springer vi runt på övervåningen ett tag innan jag äntligen hittar en trappa. Olyckligtvis är det självklart den trappan som är längst ifrån rummet alla andra MKV:arna befinner sig i. Jag lyckas iaf hitta entrédörren och springer utevägen ist och när jag rundar huset ser jag alla MKV:are stå på verandan och ska just utbringa en skål. Jag avbryter allihopa och berättar snabbt vad MKV-killen har gjort.
Yes, tänkte jag. Nu är allt frid och fröjd, I'm safe liksom. Men nej! Varenda en av mina klasskamrater tittade på mig med misstro. Alla trodde att jag ljög!! De var faktiskt så övertygade om att jag ljög att de bestämde sig för att ringa polisen. PÅ MIG!!
Under tiden hade MKV-killen försvunnit och jag var fortfarande rädd att han skulle komma tillbaka. Efter ett tag kom polisen och utan att ens ställa några frågor, eller ens prata med mig, tog de med mig i polisbilen och började åka. Jag var orolig men på samma gång lite lättad eftersom jag skulle ju inte råka i trubbel så länge jag var med polisen... eller?
Vi åkte genom stan och vädret var lite halvtaskigt, regnet hängde i luften och det började bli mörkt. Från ingenstans krossades plötsligt fönstret på förrarutan och polisen som körde bilen föll ihop på ratten. Död. Eftersom bilen numera inte hade någon som styrde den kraschade vi rätt in i en vägg men lyckligtvis hade vi inte så hög fart så krocken blev inte dödlig. Eller ja, för mig iaf. Den andra polisen dog och jag satt fast i baksätet för bilbältet hade på nåt sätt låst sig.
Föga förvånande var detta verket av MKV-killen. Han närmade sig den demolerade polisbilen och jag försökte frenetiskt få upp mitt jävla bilbälte. Förgäves. Plötsligt sliter han upp dörren där jag sitter och skär loss mig.
Efter det är det suddigt ett tag. Men nästa sak jag minns är att jag vaknar upp i hans stuga och han sitter vid en öppen eld och läser en bok. Det som händer sen utspelar sig under några dagar. Jag lär mig att så länge jag är undergiven och inte ställer till problem uppför han sig som... "vanligt". Men minsta lilla motsånd från min sida och jag får betala för det. Ofta med smärta som resultat.
Till slut inser jag att jag måste leva hela mitt liv, i rädsla, med den här killen. Så det sista jag gör innan jag (thank god) vaknar är att jag kryper upp i hans famn och bara... ger upp. Accepterar mitt öde liksom.
Som sagt, drömmen i sig är inte läskig och jag kan inte med ord beskriva stämmningen och de känslor jag kände under drömmen men jag blev jävligt påverkad. Nu, snart två timmar efter drömmen, känns det fortfarande inte helt okej. Och så länge brukar inte drömmars effekt sitta i på mig. Jag kan inte förklara det men så är det. I guess you had to be there to get it...
VaNiLLa
Steve Jobs vs Lex Luthor
Så jag står på flygplatsen och väntar på Sumana. Vi ska till Beijing och man får inte vänta inomhus utan måste stå ute och frysa. Jag får ett sms från Sumana som säger att hon blir sen. Helt plötsligt kommer Steve Jobs fram till mig och frågar om jag vill gå på bio. Jag förklarar lugnt och sansat att det blir nog lite svårt eftersom jag ska med ett plan ganska snart. Han ignorerar mina bortförklaringar totalt och drar med mig till hans "högkvarter".
Bion som vi ska se är egentligen ett nytt projekt som han jobbar med. Det är en så kallad "interaktiv" film där alla i salongen har olika upplevelser fast man ser samma film. Job förklarade det jättebra i drömmen så det lät logiskt och så =p
Hur som helst, min upplevelse av filmen bestod i att jag satte mig i någon form av svävande stol som var monterad med en stor jävla kulspruta. Jag gick sedan lös i Steve Jobs "högkvarter" och mejade ner folk till höger och vänster. Mitt i allt kaos sprang Jobs omkring och försökte få mig sluta. Han upprepade gång på gång "du är inte i filmen, det är på ritkigt".
Som om inte det var nog med kaos bestämde sig självaste Lex Luthor för att dyka upp. Han såg ut som han gör i Smallville-serien. Han smugglade effektivt ut mig från högkvarteret och tog med mig till hans silo (ja, silo!). Han bodde tydligen i den.
Han förklarade för mig att han hackat den svävande stolen jag använt och det var han som orsakat allt kaos börta i högkvarteret. Tydligen var Jobs och Luthor gamla fiender och gjorde allt för att sabba för varandra. Han var en god värd och bjöd mig på paj. Vi satt högt uppe på hans silo, där även min mamma och mormor satt och diskuterade något.
Bäst som jag satt där och smaskade på min paj fick jag ett sms från min kusin, Linnea. Hon hade använt så många förkortningar i sitt sms så att jag knappt kunde tyda det. Jag förstod ändå att innebörden var att hon såg fram emot morgondagen och att hon ville att jag skulle hämta henne på stationen.
"Men" tänkte jag. "Jag ska ju till Beijing!"
Sen vaknade jag =p En sak i den där drömmen var iaf sann och det är att jag ska hämta min kusin på stationen idag =)
VaNiLLa
Bion som vi ska se är egentligen ett nytt projekt som han jobbar med. Det är en så kallad "interaktiv" film där alla i salongen har olika upplevelser fast man ser samma film. Job förklarade det jättebra i drömmen så det lät logiskt och så =p
Hur som helst, min upplevelse av filmen bestod i att jag satte mig i någon form av svävande stol som var monterad med en stor jävla kulspruta. Jag gick sedan lös i Steve Jobs "högkvarter" och mejade ner folk till höger och vänster. Mitt i allt kaos sprang Jobs omkring och försökte få mig sluta. Han upprepade gång på gång "du är inte i filmen, det är på ritkigt".
Som om inte det var nog med kaos bestämde sig självaste Lex Luthor för att dyka upp. Han såg ut som han gör i Smallville-serien. Han smugglade effektivt ut mig från högkvarteret och tog med mig till hans silo (ja, silo!). Han bodde tydligen i den.
Han förklarade för mig att han hackat den svävande stolen jag använt och det var han som orsakat allt kaos börta i högkvarteret. Tydligen var Jobs och Luthor gamla fiender och gjorde allt för att sabba för varandra. Han var en god värd och bjöd mig på paj. Vi satt högt uppe på hans silo, där även min mamma och mormor satt och diskuterade något.
Bäst som jag satt där och smaskade på min paj fick jag ett sms från min kusin, Linnea. Hon hade använt så många förkortningar i sitt sms så att jag knappt kunde tyda det. Jag förstod ändå att innebörden var att hon såg fram emot morgondagen och att hon ville att jag skulle hämta henne på stationen.
"Men" tänkte jag. "Jag ska ju till Beijing!"
Sen vaknade jag =p En sak i den där drömmen var iaf sann och det är att jag ska hämta min kusin på stationen idag =)
VaNiLLa
En midsommarnattsmardröm
Det har hänt igen! Jag har drömt konstigt =p (Tänk om jag kunde drömma normalt för en gångs skull!)
Jag minns inte alltihop, så blir det när jag inte skriver ner det på en gång. Men jag minns "höjdpunkterna" =p
Det hela började med en klassfest nånstans ute på skärgården. Det var fint väder och varmt. Vi delades upp i lag för vi skulle leka lekar. Jag hamnade med Sumana, AnKi, David och Alex. En skulle utses till lek"ledare" (med betoning på ordet ledare) och i min grupp blev det jag. Jag fick en ps3-kontroll och ställde mig vid en landsväg som gick i sick-sack. Den var skymd av massa träd och buskar men man såg ändå att det var en väldigt trafikerad väg. Jag fick sen endast en instruktion "använd R1 för att bromsa".
Jaha, tänkte jag, vad är det jag ska bromsa? Sen ser jag hur Alex och David kommer farande i en blå pick up och kör som galningar på landsvägen. Sen försvinner de in bakom vegetationen men jag hör fortfarande tjuten från däcken när de slirar fram. Lite längre bort står Sumana och AnKi och signalerar till mig att jag ska använda handkontrollen. Så min uppgift är att se till att bilen inte krockar med andra bilar MEN jag kan inte se bilen!!! Så jag står där och försöker lyssna mig till när jag ska bromsa. Totalt livsfarligt!!
När de kommer tillbaka (i livet!) välter bilen men de bara kravlar ur gapskrattande och överlämnar nycklarna till AnKi och Sumana, eftersom det är deras tur.
Men någon annan tog över kontrollen och jag förflyttas till ett hus på landet. Jag får känslan av att det är midsommar men jag är inte helt säker. På tomten finns (förutom jag själv) min mamma, en kille som är misstänksamt lik Sumana, en blond kille och en brunhårig kille. Den blonda killen tar mig åt sidan och berättar att killen med brunt hår vill döda mig (!!!). Helt oprovocerat. Hans plan för att inte bli dödad? Gömma mig i ett träd på tomten... okej...
Hur som helst så klättrar jag upp i trädet och kill-Sumana följer med och håller mig sällskap. Men efter x antal timmar tycker jag att det är rätt trist att sitta där uppe och det har blivit mörkt ute så jag tänker att det måste vara lugnt att klättra ner nu. Mina ögon fungerar också tydligen som night-vision goggles för jag ser allt i grönt. Och jag ser då hur killen i brunt hår är på väg rakt emot mig.
Jag flyr i panik bort längs tomten och gömmer mig bakom ett staket (såhär i efterhand inte det bästa gömstället kanske). Men brown-haired boy hittar mig och börjar långsamt strypa mig. Som på beställning dyker min mamma upp bredvid mig. Fast hon har sin fulla uppmärksamhet på en TV som också uppenbarade sig på något mystiskt sätt. Jag försöker febrilt få hennes uppmärksamhet eftersom... tja, jag håller ju på att bli strypt men hon är helt inne i tv-programmet. Till slut upptäcker hon mig dock men ber mig vara tyst eftersom "programmet är så intressant" =p
Sen vaknade jag. Jag måste seriöst skaffa mig en drömtydarbok!
VaNiLLa
Jag minns inte alltihop, så blir det när jag inte skriver ner det på en gång. Men jag minns "höjdpunkterna" =p
Det hela började med en klassfest nånstans ute på skärgården. Det var fint väder och varmt. Vi delades upp i lag för vi skulle leka lekar. Jag hamnade med Sumana, AnKi, David och Alex. En skulle utses till lek"ledare" (med betoning på ordet ledare) och i min grupp blev det jag. Jag fick en ps3-kontroll och ställde mig vid en landsväg som gick i sick-sack. Den var skymd av massa träd och buskar men man såg ändå att det var en väldigt trafikerad väg. Jag fick sen endast en instruktion "använd R1 för att bromsa".
Jaha, tänkte jag, vad är det jag ska bromsa? Sen ser jag hur Alex och David kommer farande i en blå pick up och kör som galningar på landsvägen. Sen försvinner de in bakom vegetationen men jag hör fortfarande tjuten från däcken när de slirar fram. Lite längre bort står Sumana och AnKi och signalerar till mig att jag ska använda handkontrollen. Så min uppgift är att se till att bilen inte krockar med andra bilar MEN jag kan inte se bilen!!! Så jag står där och försöker lyssna mig till när jag ska bromsa. Totalt livsfarligt!!
När de kommer tillbaka (i livet!) välter bilen men de bara kravlar ur gapskrattande och överlämnar nycklarna till AnKi och Sumana, eftersom det är deras tur.
Men någon annan tog över kontrollen och jag förflyttas till ett hus på landet. Jag får känslan av att det är midsommar men jag är inte helt säker. På tomten finns (förutom jag själv) min mamma, en kille som är misstänksamt lik Sumana, en blond kille och en brunhårig kille. Den blonda killen tar mig åt sidan och berättar att killen med brunt hår vill döda mig (!!!). Helt oprovocerat. Hans plan för att inte bli dödad? Gömma mig i ett träd på tomten... okej...
Hur som helst så klättrar jag upp i trädet och kill-Sumana följer med och håller mig sällskap. Men efter x antal timmar tycker jag att det är rätt trist att sitta där uppe och det har blivit mörkt ute så jag tänker att det måste vara lugnt att klättra ner nu. Mina ögon fungerar också tydligen som night-vision goggles för jag ser allt i grönt. Och jag ser då hur killen i brunt hår är på väg rakt emot mig.
Jag flyr i panik bort längs tomten och gömmer mig bakom ett staket (såhär i efterhand inte det bästa gömstället kanske). Men brown-haired boy hittar mig och börjar långsamt strypa mig. Som på beställning dyker min mamma upp bredvid mig. Fast hon har sin fulla uppmärksamhet på en TV som också uppenbarade sig på något mystiskt sätt. Jag försöker febrilt få hennes uppmärksamhet eftersom... tja, jag håller ju på att bli strypt men hon är helt inne i tv-programmet. Till slut upptäcker hon mig dock men ber mig vara tyst eftersom "programmet är så intressant" =p
Sen vaknade jag. Jag måste seriöst skaffa mig en drömtydarbok!
VaNiLLa
Last Train Home
Nu har jag drömt igen! Många drömmar jag minns på senaste =p
Hur som helst var jag hemma-hemma och skulle åka tåg tillbaka hit till jkpg. Det var inget direkttåg utan byte på nåt ställe som jag inte tror existerar, det började på G iaf. Första etappen av resan gick bra men när vi sedan skulle byta i stället på G så var tåget fullt. Jag och två personer till (två barn på typ 7 år) fick inte någon plats. Och tåget åkte iväg och lämnade oss där. Som tur var fanns en anslutningsbuss men den åkte också förbi och en liten unge hängde sig ut genom fönstret och ropade att bussen också var full. Men hon ljög för jag kunde tydligt se att det fanns åtminstone två lediga platser.
Så jag och sjuåringarna stod kvar och svor (ja, barnen också) åt tåghelvetet och bussjäveln. Men sen upptäckte jag att jag var ju faktiskt i Jönköping. Allt borde ju ha varit frid och fröjd då eftersom jag var hemma, men nej. Jag bestämde mig för att stämma tågbolaget eftersom de lurat mig att köpa två biljetter när jag egentligen bara behövt en. Var barnen tog vägen vet jag inte men jag gick hem och började planera hur jag skulle lägga upp mitt klagomål.
Sen vaknade jag... Nån som vill försöka sig på att tolka den drömmen? =p
VaNiLLa
Hur som helst var jag hemma-hemma och skulle åka tåg tillbaka hit till jkpg. Det var inget direkttåg utan byte på nåt ställe som jag inte tror existerar, det började på G iaf. Första etappen av resan gick bra men när vi sedan skulle byta i stället på G så var tåget fullt. Jag och två personer till (två barn på typ 7 år) fick inte någon plats. Och tåget åkte iväg och lämnade oss där. Som tur var fanns en anslutningsbuss men den åkte också förbi och en liten unge hängde sig ut genom fönstret och ropade att bussen också var full. Men hon ljög för jag kunde tydligt se att det fanns åtminstone två lediga platser.
Så jag och sjuåringarna stod kvar och svor (ja, barnen också) åt tåghelvetet och bussjäveln. Men sen upptäckte jag att jag var ju faktiskt i Jönköping. Allt borde ju ha varit frid och fröjd då eftersom jag var hemma, men nej. Jag bestämde mig för att stämma tågbolaget eftersom de lurat mig att köpa två biljetter när jag egentligen bara behövt en. Var barnen tog vägen vet jag inte men jag gick hem och började planera hur jag skulle lägga upp mitt klagomål.
Sen vaknade jag... Nån som vill försöka sig på att tolka den drömmen? =p
VaNiLLa
Happy Birthday!
Nu har jag drömt sådär konstigt igen.
Jag drömde att David fyllde år och han hade bjudit typ halva Jönköping. För att alla skulle få plats hade han hyrt en lagerlokal som tidigare använts av ett leksaksföretag som nu gått i konkurs. Enda kravet för att få låna lokalen var att INGEN gick in i det bakre rummet och lekte med de gamla leksakerna.
Till en början var festen som vilken vanlig fest som helst. Presenter öppnades och alkoholhaltiga drycker intogs. Men sen upptäckte jag självklart.... det bakre rummet!!! Jag tjatade och tjatade att vi skulle gå in och bara tjuvkika lite. Efter mycket tjat gav David med sig och vi smet in i det "förbjudna" rummet.
Såhär i efterhand kan jag väl inte säga att det var någon större hit. Det var typ bara Lego, fast inte vanligt Lego. Man kunde typ forma det. Hur som helst så gick David tillbaka till festen och sa "släpp inte in någon annan". Visst, visst sa jag frånvarande eftersom jag var helt inne i Legot.
När jag stått och lekt ett tag märkte jag att hela rummet plötsligt var fyllt av internationella studenter som var rejält packade. Jag insåg att jag brutit mitt löfte och gjorde det vem som helst skulle gjort..... jag åkte hem =p Haha!
Men när jag kommit hem och slängt av mig skorna kom jag på en sak. Jag glömde Sumana! Och som på beställning ringde Sumana just då och frågade var jag höll hus. Istället för att berätta sanningen (som jag borde gjort) sa jag att jag var ute och rökte. Hur hon kunde gå på det har jag ingen aning om =p Efter att jag lade på bestämde jag mig för att åka tillbaka och låtsas som om ingeting hänt.
Men sen kollade jag på klockan som var halv tre på natten och insåg att inga bussar gick såhär sent. Så jag slängde mig på cykeln istället och cyklade iväg i natten.
Tyvärr får vi aldrig veta vad som hände sen för jag vakna =p
VaNiLLa
Jag drömde att David fyllde år och han hade bjudit typ halva Jönköping. För att alla skulle få plats hade han hyrt en lagerlokal som tidigare använts av ett leksaksföretag som nu gått i konkurs. Enda kravet för att få låna lokalen var att INGEN gick in i det bakre rummet och lekte med de gamla leksakerna.
Till en början var festen som vilken vanlig fest som helst. Presenter öppnades och alkoholhaltiga drycker intogs. Men sen upptäckte jag självklart.... det bakre rummet!!! Jag tjatade och tjatade att vi skulle gå in och bara tjuvkika lite. Efter mycket tjat gav David med sig och vi smet in i det "förbjudna" rummet.
Såhär i efterhand kan jag väl inte säga att det var någon större hit. Det var typ bara Lego, fast inte vanligt Lego. Man kunde typ forma det. Hur som helst så gick David tillbaka till festen och sa "släpp inte in någon annan". Visst, visst sa jag frånvarande eftersom jag var helt inne i Legot.
När jag stått och lekt ett tag märkte jag att hela rummet plötsligt var fyllt av internationella studenter som var rejält packade. Jag insåg att jag brutit mitt löfte och gjorde det vem som helst skulle gjort..... jag åkte hem =p Haha!
Men när jag kommit hem och slängt av mig skorna kom jag på en sak. Jag glömde Sumana! Och som på beställning ringde Sumana just då och frågade var jag höll hus. Istället för att berätta sanningen (som jag borde gjort) sa jag att jag var ute och rökte. Hur hon kunde gå på det har jag ingen aning om =p Efter att jag lade på bestämde jag mig för att åka tillbaka och låtsas som om ingeting hänt.
Men sen kollade jag på klockan som var halv tre på natten och insåg att inga bussar gick såhär sent. Så jag slängde mig på cykeln istället och cyklade iväg i natten.
Tyvärr får vi aldrig veta vad som hände sen för jag vakna =p
VaNiLLa
We have your daughter
Jag drömde att jag blev kidnappad. (Heter det kidnappad när man är "vuxen" också?)
Kidnapparen såg ut som en blandning mellan Gandalf och Magneto. Och ja, jag vet att Ian McKellen spelar båda de karaktärerna MEN han liknande mer den tecknade Magneto. Jag kan iofs förstå hur min hjärna kopplade ihop det.
Hur som helst var han ingen bra kidnappare. Han hade ingen som helst övervakning och jag kunde gå och komma som jag ville. Fast om jag lämnade rummet hamnade jag av någon anledningen på min gamla skola i Söderköping. Fast det såg inte exakt ut som det gjorde när jag gick där. Hela övre våningen, som var lärarkorridoren på min tid, var nu istället en megastor datasal. Där inne hade några elever lektion, men de satt och spelade Deadly Premonition istället. Multiplayer. Vilket inte finns på Deadly Premonition. Men i drömvärlden kan man tydligen det. Därinne satt AnKi också, och kommenterade hur alla spelade. Oftast fel, enligt hennes sätt att se det =p
Sen gick jag tillbaka rummet där jag först började och försökte förhandla med Gandalf/Magneto. Jag kom aldrig fram till riktigt vad det var han ville ha ut av hela kidnappsgrejen. Han hade inga krav och han hade inte meddelat någon (typ mina föräldrar) att han faktiskt hade kidnappat mig. När jag påpekade detta för honom blev han sur för att jag slog hål på hans idiotsäkra plan. Men sen fick han en banan av mig och då blev han glad igen.
Haha, jag upphör aldrig att förvånas över mina drömmar =P
VaNiLLa
Kidnapparen såg ut som en blandning mellan Gandalf och Magneto. Och ja, jag vet att Ian McKellen spelar båda de karaktärerna MEN han liknande mer den tecknade Magneto. Jag kan iofs förstå hur min hjärna kopplade ihop det.
Hur som helst var han ingen bra kidnappare. Han hade ingen som helst övervakning och jag kunde gå och komma som jag ville. Fast om jag lämnade rummet hamnade jag av någon anledningen på min gamla skola i Söderköping. Fast det såg inte exakt ut som det gjorde när jag gick där. Hela övre våningen, som var lärarkorridoren på min tid, var nu istället en megastor datasal. Där inne hade några elever lektion, men de satt och spelade Deadly Premonition istället. Multiplayer. Vilket inte finns på Deadly Premonition. Men i drömvärlden kan man tydligen det. Därinne satt AnKi också, och kommenterade hur alla spelade. Oftast fel, enligt hennes sätt att se det =p
Sen gick jag tillbaka rummet där jag först började och försökte förhandla med Gandalf/Magneto. Jag kom aldrig fram till riktigt vad det var han ville ha ut av hela kidnappsgrejen. Han hade inga krav och han hade inte meddelat någon (typ mina föräldrar) att han faktiskt hade kidnappat mig. När jag påpekade detta för honom blev han sur för att jag slog hål på hans idiotsäkra plan. Men sen fick han en banan av mig och då blev han glad igen.
Haha, jag upphör aldrig att förvånas över mina drömmar =P
VaNiLLa
Vem ska ta hand om VaNiLLa?
Drömde en rätt weird dröm inatt.
Tydligen hade mina föräldrar fått för sig att de jobbade för mycket och för ofta för att kunna ta hand om mig och tillgodose mina behov. De hade bara en lösning; adoptera bort mig.
Detta, ska ni veta, var ingen lätt uppgift. Först måste man hitta en familj som är villig att ta emot ett barn. Mina föräldrar hittade en trevlig familj med fyra andra barn som bodde i ett ovanligt trångt trevåningshus. Det var liksom långsmalt hela vägen upp. Jag fick tillfälligt bo på vinden där det var väldigt lågt i tak.
De andra barnen i familjen gillade inte mig. Den ena av barnen var faktiskt min syster men i drömmen var hon alltså inte det =p Den äldsta av familjens barn var någonstans runt 30 år men bodde alltså fortfarande hemma *host* mes *host*. Hur som helst, jag vet inte vad jag gjort för att de skulle ogilla mig så men jag råkade höra när de satt i tvättstugan (!) och pratade skit om mig.
Min mamma tyckte iaf att familjen verkade jättetrevlig och ville gärna att jag skulle bo där permanent. Men riktigt så enkelt var det inte. För att det skulle kunna bli så var vi tvungna att skicka in en ansökan till regeringen och sen skulle de bestämma huruvida det gick bra eller inte. Jag är ganska säker på att det inte fungerar så på riktigt =p
Och så slutligen en dag kom brevet vi alla väntat på. Min "nya" mamma öppnade kuvertet och skulle precis berätta vad det stod när jag plötsligt inser något. Jag är ju över 18 år, alltså myndig. Då kan jag ju inte bli bortadopterad! Det var ungefär i det här läget jag på allvar inser att det faktiskt är en dröm och jag blir väldigt lättad kan jag tillägga.
Vad som hände sen vet jag inte för Ellen väckte mig. Drömmar är bra konstiga...
VaNiLLa
Tydligen hade mina föräldrar fått för sig att de jobbade för mycket och för ofta för att kunna ta hand om mig och tillgodose mina behov. De hade bara en lösning; adoptera bort mig.
Detta, ska ni veta, var ingen lätt uppgift. Först måste man hitta en familj som är villig att ta emot ett barn. Mina föräldrar hittade en trevlig familj med fyra andra barn som bodde i ett ovanligt trångt trevåningshus. Det var liksom långsmalt hela vägen upp. Jag fick tillfälligt bo på vinden där det var väldigt lågt i tak.
De andra barnen i familjen gillade inte mig. Den ena av barnen var faktiskt min syster men i drömmen var hon alltså inte det =p Den äldsta av familjens barn var någonstans runt 30 år men bodde alltså fortfarande hemma *host* mes *host*. Hur som helst, jag vet inte vad jag gjort för att de skulle ogilla mig så men jag råkade höra när de satt i tvättstugan (!) och pratade skit om mig.
Min mamma tyckte iaf att familjen verkade jättetrevlig och ville gärna att jag skulle bo där permanent. Men riktigt så enkelt var det inte. För att det skulle kunna bli så var vi tvungna att skicka in en ansökan till regeringen och sen skulle de bestämma huruvida det gick bra eller inte. Jag är ganska säker på att det inte fungerar så på riktigt =p
Och så slutligen en dag kom brevet vi alla väntat på. Min "nya" mamma öppnade kuvertet och skulle precis berätta vad det stod när jag plötsligt inser något. Jag är ju över 18 år, alltså myndig. Då kan jag ju inte bli bortadopterad! Det var ungefär i det här läget jag på allvar inser att det faktiskt är en dröm och jag blir väldigt lättad kan jag tillägga.
Vad som hände sen vet jag inte för Ellen väckte mig. Drömmar är bra konstiga...
VaNiLLa
You're Next!
Hade en skum dröm inatt.
Jag jobbade på ett litet café nånstans i USA. Det var ett sånt där typiskt hak som alltid är med i tusentals filmer. Hur som helst så fanns det en "dirty cop" som var ute efter mig. Han spelades av Milo Ventimigla (killen som spelar Peter Petrelli i Heroes bland annat). Jag var den enda som visste om att han var korrupt men jag berättade det för min kollega. På nåt sätt fick han reda på det och hotade mig att döda henne om jag fortsatte att (enligt honom) sprida lögner.
Några dagar gick och jag höll tyst, men så råkade hon fråga nånting om honom och jag (dum som jag är) började skvallra igen. Dagen efter när jag kom till jobbet var det poliser överallt och gula avspärrningsband satt runt hela parkeringen framför cafét. Inte så svårt att gissa vad som hänt, eller hur? Min kollega var stendöd =/
Enligt drömlogik fick jag ändå gå in och jobba, trots att kroppen och alla poliser var kvar på parkeringen. Jag kom in och hängde av mig och tydligen hade vi skåp, typ såna man hade i skolan, där vi hade våra arbetskläder. På mitt skåp stod, skrivet i blod (sååå kliché) You're Next!
Jag sprang ut till poliserna igen och bad dem komma in och kolla. Jag fick med mig en och när jag kom in, gissa vem det var? Just det, Milo! Han förklarade för mig att ingen polis nånsin skulle tro på mig eftersom jag inte hade någon credibility jämfört med honom.
Sen vaknade jag. Lite tvärt men så är det ibland. Det kanske var en cliffhanger =p Får se om jag får någon fortsättning på det där =)
VaNiLLa
Jag jobbade på ett litet café nånstans i USA. Det var ett sånt där typiskt hak som alltid är med i tusentals filmer. Hur som helst så fanns det en "dirty cop" som var ute efter mig. Han spelades av Milo Ventimigla (killen som spelar Peter Petrelli i Heroes bland annat). Jag var den enda som visste om att han var korrupt men jag berättade det för min kollega. På nåt sätt fick han reda på det och hotade mig att döda henne om jag fortsatte att (enligt honom) sprida lögner.
Några dagar gick och jag höll tyst, men så råkade hon fråga nånting om honom och jag (dum som jag är) började skvallra igen. Dagen efter när jag kom till jobbet var det poliser överallt och gula avspärrningsband satt runt hela parkeringen framför cafét. Inte så svårt att gissa vad som hänt, eller hur? Min kollega var stendöd =/
Enligt drömlogik fick jag ändå gå in och jobba, trots att kroppen och alla poliser var kvar på parkeringen. Jag kom in och hängde av mig och tydligen hade vi skåp, typ såna man hade i skolan, där vi hade våra arbetskläder. På mitt skåp stod, skrivet i blod (sååå kliché) You're Next!
Jag sprang ut till poliserna igen och bad dem komma in och kolla. Jag fick med mig en och när jag kom in, gissa vem det var? Just det, Milo! Han förklarade för mig att ingen polis nånsin skulle tro på mig eftersom jag inte hade någon credibility jämfört med honom.
Sen vaknade jag. Lite tvärt men så är det ibland. Det kanske var en cliffhanger =p Får se om jag får någon fortsättning på det där =)
VaNiLLa
The weirdest dream
Hade en riktigt skum dröm inatt. Minns ganska mycket av den fortfarande vilket jag inte brukar göra. Vanligtvis försvinner det med en gång.
Jag var på semester med min mamma, syster och någon mer, vet inte vem. En sak man måste veta vid det här laget är att det finns fyra typer av människor i världen. En kategori är djur som försöker uppträda och agera som männsikor, en annan kategori är insektliknande människor, en tredje kategori är den "vanliga", alltså som vi är. Den fjärde och sista kategorin är en okänd och mörk kategori.
Hur som helst så, den personen i vårt sällskap som jag inte känner tillhör den fjärde kategorin. På dagen är han som vem som helst av oss, man märker ingen skillnad. Men på natten blir han någon form av vålnad/spöke. Det är det bästa jag kan använda för att beskriva det. Själva "ploten" i drömmen är iaf att denna "Vålnaden" vill mörda min syster. Mitt jobb var alltså att se till att det inte skedde.
Eftersom "Vålnaden" bara existerar på natten utspelar sig nästan hela drömmen nattetid. Minns vissa fragment, t.ex. när jag och syrran är nere i någon slags kloak och "Vålnaden" kommer runt hörnet. Jag drar med mig syrran på en cykel och cyklar tills det blir dag igen. När jag sedan vänder mig om märker jag att jag tappat syrran på vägen. Panikslagen vänder jag om och trampar för livet. Men till min förvåning ser inte vägen likadan ut och jag är helt plötsligt i Söderköping (staden jag växte upp i). Jag träffar min mormor och en vän till henne som absolut måste stanna och prata. Artig som jag är stannar jag och språkar ett tag men egentligen vill jag ju hitta syrran så fort som möjligt.
Plötsligt får mormor bråttom när en bil närmar sig. Hon skyndar sig att förklara att en kategori 1-människa inte borde ses offentligt tillsammans med en kategori 3-människa. Jag är kategori 3-människan, alltså betyder det att min mormor är ett djur som agerar som människa. Hmm...
Hur som helst börjar det skymma igen (trots att det nyss blev morgon, drömlogik) och jag måste hitta syrran. Jag åker direkt hem och hoppas att syrran är där. Men hemma träffar jag bara mamma som står och pratar med "Vålnaden". Jag tar mamma åt sidan och förklarar lugnt och sansat att han vill döda hennes förstfödda dotter. Hon viftar bort det och menar att jag sovit dåligt och hallucinerar. Tack för hjälpen, mamma. Jag går ut igen men känner att "Vålnaden" följer mig med blicken och försöker låtsats som jag bara ska njuta av utsikten. När jag är säker på att jag inte längre är bevakad springer jag bort till vägen som jag cyklade på tidigare, tänker att syrran kanske är kvar där nånstans.
Slutligen hamnar jag på en kulle som blickar ut över hela samhället. Där står en bil, men den är tom. Jag hör någon bakom mig. Jag vänder mig om. Det är "Vålnaden". Han säger inget, han rör sig inte. Han bara stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka. Det är inte längre natt. Men han är fortfarande en vålnad. Instinktivt vet jag att han genomgått någon form av evolution och han är inte längre förvisad till nattens eviga mörker.
Game over!
VaNiLLa
Jag var på semester med min mamma, syster och någon mer, vet inte vem. En sak man måste veta vid det här laget är att det finns fyra typer av människor i världen. En kategori är djur som försöker uppträda och agera som männsikor, en annan kategori är insektliknande människor, en tredje kategori är den "vanliga", alltså som vi är. Den fjärde och sista kategorin är en okänd och mörk kategori.
Hur som helst så, den personen i vårt sällskap som jag inte känner tillhör den fjärde kategorin. På dagen är han som vem som helst av oss, man märker ingen skillnad. Men på natten blir han någon form av vålnad/spöke. Det är det bästa jag kan använda för att beskriva det. Själva "ploten" i drömmen är iaf att denna "Vålnaden" vill mörda min syster. Mitt jobb var alltså att se till att det inte skedde.
Eftersom "Vålnaden" bara existerar på natten utspelar sig nästan hela drömmen nattetid. Minns vissa fragment, t.ex. när jag och syrran är nere i någon slags kloak och "Vålnaden" kommer runt hörnet. Jag drar med mig syrran på en cykel och cyklar tills det blir dag igen. När jag sedan vänder mig om märker jag att jag tappat syrran på vägen. Panikslagen vänder jag om och trampar för livet. Men till min förvåning ser inte vägen likadan ut och jag är helt plötsligt i Söderköping (staden jag växte upp i). Jag träffar min mormor och en vän till henne som absolut måste stanna och prata. Artig som jag är stannar jag och språkar ett tag men egentligen vill jag ju hitta syrran så fort som möjligt.
Plötsligt får mormor bråttom när en bil närmar sig. Hon skyndar sig att förklara att en kategori 1-människa inte borde ses offentligt tillsammans med en kategori 3-människa. Jag är kategori 3-människan, alltså betyder det att min mormor är ett djur som agerar som människa. Hmm...
Hur som helst börjar det skymma igen (trots att det nyss blev morgon, drömlogik) och jag måste hitta syrran. Jag åker direkt hem och hoppas att syrran är där. Men hemma träffar jag bara mamma som står och pratar med "Vålnaden". Jag tar mamma åt sidan och förklarar lugnt och sansat att han vill döda hennes förstfödda dotter. Hon viftar bort det och menar att jag sovit dåligt och hallucinerar. Tack för hjälpen, mamma. Jag går ut igen men känner att "Vålnaden" följer mig med blicken och försöker låtsats som jag bara ska njuta av utsikten. När jag är säker på att jag inte längre är bevakad springer jag bort till vägen som jag cyklade på tidigare, tänker att syrran kanske är kvar där nånstans.
Slutligen hamnar jag på en kulle som blickar ut över hela samhället. Där står en bil, men den är tom. Jag hör någon bakom mig. Jag vänder mig om. Det är "Vålnaden". Han säger inget, han rör sig inte. Han bara stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka. Det är inte längre natt. Men han är fortfarande en vålnad. Instinktivt vet jag att han genomgått någon form av evolution och han är inte längre förvisad till nattens eviga mörker.
Game over!
VaNiLLa
