Hade en riktigt obehaglig dröm inatt. Själva handlingen var inte så obehaglig egentligen men det läskiga var att det kändes så äkta att jag inte insåg att det var en dröm förrän jag faktiskt vaknade.

Så jag var på en fest tillsammans med MKV-klassen och massa annat folk också. Festen hölls på en stor herrgård och när vi gick husesyn var det lätt att gå vilse. Massa olika trappor och gömda små rum osv. Hur som helst, det var ingen vanlig MKV-fest =p Utan det var en mer vuxen och anständing typ middagsbjudning.

Det "obehagliga" började när jag och en kille från klassen (får vara anonym, för hans identitet är en av anledningarna till att drömmen var obehaglig) valde att utforska huset lite mer på egen hand. Så vi lämnade alla andra på nedervåningen och vandrade runt i det otroligt stora huset. Slutligen kom vi till det största sovrummet i huset och bestämde oss för att vila på sängen. Det som hände sen låter kanske inte så läskigt, kanske rent av skrattretande, men tro mig, när man verkligen tror att det är på allvar är det riktigt jävla skrämmande. MKV-killen tar fram en burk med "typ" strössel (jag vet inte riktigt va det va), tar tag i mitt hår, böjer mitt huvud bakåt och börjar hälla "strösslet" ner i min mun.

Ganska snabbt har jag så pass mycket av det att jag får problem att andas. Jag försöker bryta mig loss men killen är grymt stark och det är inget jag kan göra. Till slut släpper han iaf och jag ramlar hostande ner på golvet. Mina överlevnadsinstinkter kickar igång och jag tar första bästa chans att fly. Med bitar av strösslet i munnen försöker jag ropa på hjälp och bakom mig hör jag hur MKV-killen härmar och hånar mig.

Eftersom huset är så stort och förrvirrande springer vi runt på övervåningen ett tag innan jag äntligen hittar en trappa. Olyckligtvis är det självklart den trappan som är längst ifrån rummet alla andra MKV:arna befinner sig i. Jag lyckas iaf hitta entrédörren och springer utevägen ist och när jag rundar huset ser jag alla MKV:are stå på verandan och ska just utbringa en skål. Jag avbryter allihopa och berättar snabbt vad MKV-killen har gjort.

Yes, tänkte jag. Nu är allt frid och fröjd, I'm safe liksom. Men nej! Varenda en av mina klasskamrater tittade på mig med misstro. Alla trodde att jag ljög!! De var faktiskt så övertygade om att jag ljög att de bestämde sig för att ringa polisen. PÅ MIG!!

Under tiden hade MKV-killen försvunnit och jag var fortfarande rädd att han skulle komma tillbaka. Efter ett tag kom polisen och utan att ens ställa några frågor, eller ens prata med mig, tog de med mig i polisbilen och började åka. Jag var orolig men på samma gång lite lättad eftersom jag skulle ju inte råka i trubbel så länge jag var med polisen... eller?

Vi åkte genom stan och vädret var lite halvtaskigt, regnet hängde i luften och det började bli mörkt. Från ingenstans krossades plötsligt fönstret på förrarutan och polisen som körde bilen föll ihop på ratten. Död. Eftersom bilen numera inte hade någon som styrde den kraschade vi rätt in i en vägg men lyckligtvis hade vi inte så hög fart så krocken blev inte dödlig. Eller ja, för mig iaf. Den andra polisen dog och jag satt fast i baksätet för bilbältet hade på nåt sätt låst sig.

Föga förvånande var detta verket av MKV-killen. Han närmade sig den demolerade polisbilen och jag försökte frenetiskt få upp mitt jävla bilbälte. Förgäves. Plötsligt sliter han upp dörren där jag sitter och skär loss mig.

Efter det är det suddigt ett tag. Men nästa sak jag minns är att jag vaknar upp i hans stuga och han sitter vid en öppen eld och läser en bok. Det som händer sen utspelar sig under några dagar. Jag lär mig att så länge jag är undergiven och inte ställer till problem uppför han sig som... "vanligt". Men minsta lilla motsånd från min sida och jag får betala för det. Ofta med smärta som resultat.

Till slut inser jag att jag måste leva hela mitt liv, i rädsla, med den här killen. Så det sista jag gör innan jag (thank god) vaknar är att jag kryper upp i hans famn och bara... ger upp. Accepterar mitt öde liksom.


Som sagt, drömmen i sig är inte läskig och jag kan inte med ord beskriva stämmningen och de känslor jag kände under drömmen men jag blev jävligt påverkad. Nu, snart två timmar efter drömmen, känns det fortfarande inte helt okej. Och så länge brukar inte drömmars effekt sitta i på mig. Jag kan inte förklara det men så är det. I guess you had to be there to get it...

VaNiLLa