Unlucky 13

Idag har jag jobbat 13 timmar kan man säga. Började jobbet 10 imorse, sen åkte jag hem och jobbade med sommarkurserna... fram till nu. Det blir 13 timmar.

Jag är död...

VaNiLLa

Hello again, old friend

Det blir alltid så här =p På sommaren glömmer jag bort min blogg. Det är inte det att jag inte sitter vid datorn (för det gör jag verkligen!!) men jag vet inte... Det bara blir så.

Så vad har jag pysslat med? Sommarkurser!!!! Jag lovar, de kommer bli min död! Jag har typ INGEN fritid! Jobbar på förmiddagen/eftermiddagen och sen direkt hem och sätta sig med nya uppgifter. Har redan skippat en dag vid stranden plus ett födelsedagsfirande för att jobba med dessa (till största del tråkiga) uppgifter. Phew...

Men mycket har varit bra också såklart, jag är bara lite drama queen =p Jag spenderade de första två (ungefär) veckorna av sommarlovet hemma i Norrköping. Förutom sommarkurserna (ja, mitt liv krestar typ kring dem, sorry) så var det riktigt slappt. Tyvärr var det inte så varmt förutom typ två dagar, men jag hann iaf vila upp mig lite.

Nu ska jag fortsätta med... gissa vad?

Nu har nu iaf fått en liten uppdatering. Om jag kommer ihåg blir det mer inom en snar framtid =)

VaNiLLa

No more agony!!

OMG!! Jag är fucking klar!!!!!!!! Med rapporten!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Trodde aldrig denna dag och detta ögonblick skulle komma. 36 sidor har jag producerat under jag vet inte hur många timmar. Ibland ville jag bara skita i allt och ge upp. Men nu är jag glad att jag höll ut. Yey me!!

Gissa vad jag ska göra nu?

INTE skriva rapport iaf!!! Wihooooo!!!

VaNiLLa

När Green Day kom till stan

Ännu en natt, ännu en konstig dröm!

Den här gången utspelade sig allt på en herrgård som också var en internatskola. Jag gick tydligen på den här skolan med ungefär 10 elever till. Våra lärare ville överraska oss med en hemlig konsert. Salen de ordnat var enorm och det såg jättelöjligt ut när vi bara stod typ 10 pers där inne. Hur som helst kom sedan det hemliga bandet åkande i en lång limo. Ut ur bilen kom... Green Day!

Alla blev helt galna och en del av mina "klasskamrater" blev faktiskt så galna att de började (hör och häpna) slicka på Billie Joe Armstrong, haha! De blev, med all rätt, skitsura och menade att de inte kunde jobba under sådana förhållanden. Vi fick därmed förmaningar att inte röra bandet.

Jag hade under tiden mest stått och betraktat spektaklet från andra änden av salen. Jag bestämde mig för att kika lite backstage. Det var löjligt enkelt att smita förbi vakten. Jag sa bara att jag skulle till köket och då var man tvungen att gå via scenen. Han trodde mig.

Backstage såg inte alls ut som man kan tänka sig. Det fanns så många trappor som sträckte ut sig åt alla håll och kanter så jag tappade bort mig efter att ha räknat till ungefär 10. Det intresseanta var att vilken trappa man än tog så kom man alltid till samma ställe, en övergiven bank.

Banken hade ett kallt betonggolv vilket jag fick erfara när jag slängde mig ner på det för att gömma mig för Green Day. Sen visade det sig att banken trots allt inte var helt övergiven. En tant satt ensam på en rullator och tittade konstigt på mig när jag låg där på golvet. Jag reste mig, bockade och försvann uppför trappan igen.

Men istället för att komma tillbaka till scenen hamande jag utomhus på ett oändligt stort fält. Jag minns att någon var med mig men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vem. Det kan ha varit Sumana eller AnKi. Jag vet att det var en tjej iaf.

Hur som helst, instinktivt visste vi att om vi bara korsade fältet skulle vi komma tillbaka till scenen. Men det var lättare sagt än gjort. Marken bestod inte endast av åker utan vissa delar hade plankor som golv. Grejen var att under de plankorna fanns bottenlösa hål och plankorna var inte i det bästa skicket.

Efter en bits vandrande kunde vi se en trappa och visste att vi var nära. Men den blockerades av en jägare med ett skapligt gevär i handen. Han berättade att detta land var hans egendom och efter klockan 16 fick man inte gå där. Jag kollade på klockan. 16.03. Oops...

Jag bestämde mig ändå för att försöka springa mot trappan och blev tvungen att springa i sick sack för att inte bli träffad av jägaren som sköt på mig. När jag kom fram till trappan visade det sig att den gick neråt och inte uppåt som den sett ut att göra på långt håll. Jag funderade inte vidare på saken utan hoppade, bokstavligt talat, ner för trappen.

Sen vaknade jag =p

RSS 2.0