Jag har inte skrivit på ett tag men jag har inte orkat, faktiskt. Och ska jag vara ärlig orkar jag inte nu heller. Jag ska bättra mig...

VaNiLLa

Igår var det midsommar som ni kanske vet. Jag var ensam hemma och bjöd därför in Sumana för att äta mat och se på film.

Konstigt nog brände vi ingenting och ingening blev okokt (tro mig, det har hänt förut). Köttet var precis lagom stekt, pommen felfri och såsen tjock och krämig. Allt detta avnjöts med bl.a. Bacardi Breezer, Aquatini och Xider. Men lugn, jag blev inte full, jag minns hela dagen.

Tyvärr minns jag också att vi aldrig fick se slutet på filmen vi såg, Bristande bevis. Precis när sista scenen skulle komma stanna filmen och DVD:n hängde sig. Det har hänt förr så jag tänkte testa i datorn, för då brukar det funka. Men då blev det ett annat fel. Filmen gick för fort, alltså det rörde sig för fort, ungefär som när man spolar, och deras röster lät som om man sänkt hastigheten på dem. Vi fattade ingenting. Men vi tänkte att vi kunde leva med det om vi fick se slutet men det visade sig att datorn valde att hoppa över sista scenen och gick direkt till eftertexterna. När vi spolade tillbaka med bild såg vi att scenen fanns där men när vi tryckte på play skippa den att visa den. Helskumt!

Så om någon vet hur filmen Bristande bevis slutar, skriv gärna en kommentar. Vi såg till den scenen när *spoliers*Beachum säger att han kan åtala igen för att mord är en ny åtalspunkt och han går ut genom dörren.*spoilers*

VaNiLLa

Idag fyllde mormor 81 år och självklart var vi ju självklart tvungnaatt fira. Så vid tolv åkte vi (jag, min kära mamma och syster) ner till Sörping för att äta smörgåstårta och jordgubbstårta. Och gratta mormor förstås =p

När vi parkerade utanför såg mamma till sin förskräckelse att de två personer hon allra minst ville skulle vara där oturligt nog var där. När vi sedan kom in gjorde vi en ännu värre upptäckt. De två var de enda som var där. Personerna i fråga var mormors bror och hans fru. Jag vet inte varför hon inte gillar dem men det är nåt gammalt tjafs från förr. Hur som helst så var vi i alla fall tidiga och de andra skulle inte komma förrän på kvällen. Så vi fick snällt sitta där och härda ut. Jag har bara träffat mormors bror och hans fru en gång tidigare men då var jag ganska liten och hade ingen direkt uppfattning om dem. Men nu märkte jag att de var rätt tråkiga och hade världens torraste humor. Det var typ skämt som "du håller kameran upp-och-ner" fast hon höll den rätt och "det är inga räkor på tårtan" fast alla såg att det var det.

Sen hände det som "förstörde" allt. I alla fall för min mammas del. Hon hade varit trevlig hela tiden fast att hon ogillade dem starkt. Mormor skulle värma lite mat till sig själv för hon hade inte hunnit äta frukost. Hon lade in lite kyckling i mikron medan vi andra fikade. När det sedan var klart bad hon sin brors fru att ta ut det eftersom hon har bättre rörlighet än mormor. Sagt och gjort tog hon ut kycklingen och den var kall. Mormor kunde inte förstå varför och inte hon heller. Mormor bad då min mamma att kolla om det var någon inställning eller nåt som var fel. Hon gjorde det men hittade inget fel på den och skulle då ställa in kycklingen igen. Och i förbifarten kände hon på kycklingen för att se hur kall den var. Då fick broderns fru spelet på mamma. Hon blev skitsur och sa "jag sa ju att den var kall, det behöver väl inte du kolla. Tror du inte på mig eller?!" Mamma blev svinsur men mormor hörde inte det hela och mamma höll masken för att det var mormors födelsedag. Hon sa senare till mig att hade de varit ensamma hade hon fan slagit ihjäl kärringfan. Det är min mamma det!

Som tur var åkte i alla fall de efter ungefär 1,5 h och då blev det bara vi fyra kvar. Då berättade mamma vad som hänt och mormor blev jätteförvånad och sa att hon skulle allt få servetterna varma.

Sedan fick vi ett uppdrag av mormor; att åka ner på stan och hämta hennes filmrulle som innehöll bilderna från min student bland annat. Jag körde och trodde nästan det skulle bli det sista jag gjorde också. Det var kaos i Sörping vilket är konstigt eftersom det inte är så stort. Men bilar stod mitt i korsningar (i fel körriktning) och svängde ut från parkeringsfickor utan att vare sig blinka eller se sig för. När jag lämnade av mamma vid fotoaffären och skulle parkera var jag nära på att bli påkörd av en bil som backade utan att se sig om. När han väl såg mig tvärbromsade han och man rikitgt såg hur rädd han blev. Sen visade det sig att bilderna inte var klara ändå så hela resan hade varit i onödan. Då åkte vi hem och var glada att det inte var kö åt det hållet vi skulle åt.

VaNiLLa

Idag är sån där dag som går jättefort och sen minns man inte vad man gjort när den är över. Jag vet att jag var på stan men jag köpte ingenting. Och efter det har tiden bara gått och nu är hon efter midnatt. Jag har inget vettigt och skriva för det skulle nog bara bli blaha av allt. Så vi ses...

VaNiLLa

Idag har vi (jag och mina kära föräldrar) gått igenom allting som vi hade i vårat förråd nere i källaren. Det tog ungefär 4 timmar. Jag är helt slut! Men vi hittade massa roliga saker som man inte ens kom ihåg att man någonsin haft.

Jag hittade Min första bok, ni vet en sån som föräldrarna fyller i under ens första år i livet. Jag hann bara bläddra igenom den lite snabbt men det var massa söta bebisbilder. Jag kanske lägger upp några lite senare.

Vi hittade också bilder från mamma och pappas bröllop, det första, riktiga bröllopet. Själva tyckte de att de såg förjävliga ut men jag tycker de var jättefina. Det roliga var att se deras over-sized glasögon och det faktum att pappa har en rosa fluga på sig (fast han envisas och säger att den är röd). Jag kan lägga upp den bilden också så kan ni avgöra om den är rosa eller röd.

Jag kan också nämna att jag, till slut, hittade mitt fotoalbum som jag trodde var förlorat för all evighet. Jag har letat efter det i ungefär ett år och nu har jag det.

Det lönar sig att rensa lite ibland. Man kan ju faktiskt hitta riktiga guldkorn!

VaNiLLa

Idag har vi (jag och min kära familj) ägnat hela dagen till de gamla. Nu låter det som att vi är typ frivilligarbetare eller nåt men det är vi inte. Näe, vi var nere i Sörping och hämta mormor för att sedan åka och hälsa på min morfar som bor på ålderdomshem.

Varje gång jag är där så blir jag mer och mer deprimerad. Dels för att jag ser hur mycket sämre morfar blir men också för att jag ser hur låg aktiviteten är på hemmet. Jag vet att det är svårt för personalen att hinna med att göra saker när de är underbemannade och så men man kan göra små saker. T.ex. skulle man kunna ha lite musik på i allrummet. När vi kom idag möttes vi av tystnad och det enda ljudet var ett svagt gnisslande från en rullstol. Någon personal syntes inte till någonstans. Min morfar satt ensam i sin rullstol i allrummet i tystnaden.

Hur som helst blev han glad när vi kom även om han inte kände igen oss till en början. Jag kände nästan inte igen honom. han var mycket smalare och håret hade blivit alldeles kritvitt. Mamma hade köpt med hans favoritgodis; Pigall och en påse med Stjärnor.

När vi fikat frågade mamma och pappa om han ville ta en tur runt kvarteret och få lite frisk luft. Det ville han gärna och vi fick senare reda på att det var första gången han varit utomhus på 8 månader.

Jag hoppas att jag aldrig blir så pass dålig när jag blir äldre att jag måste bo på hem. Och om det kommer till det hoppas jag att det har blivit någon slags reform så att man inte ska behöva sitta ensam i ett rum där det är helt tyst bara för att någon inte kan sätta på en radio.

Ledsen för ett negativt inlägg men den här dagen har fått mig att tänka till.

VaNiLLa

Ja, jag var så fruktansvärt positiv i mitt förra inlägg och lovade dyrt och heligt att ägna mig mer åt bloggen. Och hur har det gått? Tja, ska jag var ärlig glömde jag faktiskt bort den, igen. Men nu är jag här och ska försöka skriva något roligt och intressant. Vi får väl se hur det går.

Det jag väntar på allra mest är att få reda på vilken (om någon alls) högskola jag kommer in på. Jag har sökt lite olika men mitt förstahandsval är Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Jag var där på Öppet Hus i mars (april kan det också ha varit) och gillade vad jag såg. Men det är bara 30 platser så jag är lite nervös. Visst har jag bra betyg och jag har skrivit högskoleprovet men jag tvivlar alltid på mig själv så vi får väl se hur det går. Men det är ett tag kvar så jag får gå och våndas ett tag till =/

Jag har inte riktigt fattat än att jag har tagit studenten. Jag ska inte tillbaka till den där bruna, gamla tråkiga byggnaden i augusti. Jag kanske flyttar och det känns både kul men också jävligt läskigt. Egentligen har jag ju inte ens sommarlov för det har man ju bara när man går i skolan och det gör jag ju på sätt och vis inte längre. Jag är ju mitt emellan. Fri säger en del men jag vet inte. Det känns mer som en mellanlanding. Stanna och fylla på reserverna och sedan bär det av igen fast på högre nivå.

Kommer jag palla trycket? Förhoppningsvis. Kommer jag vara rädd? Sannolikt. Tror jag att jag ändå gör det rätta? Ja.

VaNiLLa

Ja, det var länge sen jag skrev något i bloggen och det beror på olika saker, mestadels skolan. Men nu har jag tagit studenten och lever i ovisshet om min framtid och kommer därför ha tid med en blogg. Det här är ju mitt tredje bloggförsök och det heter ju trots allt tredje gången gillt.

Det första som måste göras är att fixa till bloggen (nu är den standard dvs vit, inte så kul) så det kanske tar en stund innan jag kommer igång på allvar men den här gången ska jag fixa det.

Vi hörs snart igen!

VaNiLLa