Drömde en rätt weird dröm inatt.

Tydligen hade mina föräldrar fått för sig att de jobbade för mycket och för ofta för att kunna ta hand om mig och tillgodose mina behov. De hade bara en lösning; adoptera bort mig.

Detta, ska ni veta, var ingen lätt uppgift. Först måste man hitta en familj som är villig att ta emot ett barn. Mina föräldrar hittade en trevlig familj med fyra andra barn som bodde i ett ovanligt trångt trevåningshus. Det var liksom långsmalt hela vägen upp. Jag fick tillfälligt bo på vinden där det var väldigt lågt i tak.

De andra barnen i familjen gillade inte mig. Den ena av barnen var faktiskt min syster men i drömmen var hon alltså inte det =p Den äldsta av familjens barn var någonstans runt 30 år men bodde alltså fortfarande hemma *host* mes *host*. Hur som helst, jag vet inte vad jag gjort för att de skulle ogilla mig så men jag råkade höra när de satt i tvättstugan (!) och pratade skit om mig.

Min mamma tyckte iaf att familjen verkade jättetrevlig och ville gärna att jag skulle bo där permanent. Men riktigt så enkelt var det inte. För att det skulle kunna bli så var vi tvungna att skicka in en ansökan till regeringen och sen skulle de bestämma huruvida det gick bra eller inte. Jag är ganska säker på att det inte fungerar så på riktigt =p

Och så slutligen en dag kom brevet vi alla väntat på. Min "nya" mamma öppnade kuvertet och skulle precis berätta vad det stod när jag plötsligt inser något. Jag är ju över 18 år, alltså myndig. Då kan jag ju inte bli bortadopterad! Det var ungefär i det här läget jag på allvar inser att det faktiskt är en dröm och jag blir väldigt lättad kan jag tillägga.

Vad som hände sen vet jag inte för Ellen väckte mig. Drömmar är bra konstiga...

VaNiLLa