Hade en riktigt skum dröm inatt. Minns ganska mycket av den fortfarande vilket jag inte brukar göra. Vanligtvis försvinner det med en gång.

Jag var på semester med min mamma, syster och någon mer, vet inte vem. En sak man måste veta vid det här laget är att det finns fyra typer av människor i världen. En kategori är djur som försöker uppträda och agera som männsikor, en annan kategori är insektliknande människor, en tredje kategori är den "vanliga", alltså som vi är. Den fjärde och sista kategorin är en okänd och mörk kategori.

Hur som helst så, den personen i vårt sällskap som jag inte känner tillhör den fjärde kategorin. På dagen är han som vem som helst av oss, man märker ingen skillnad. Men på natten blir han någon form av vålnad/spöke. Det är det bästa jag kan använda för att beskriva det. Själva "ploten" i drömmen är iaf att denna "Vålnaden" vill mörda min syster. Mitt jobb var alltså att se till att det inte skedde.

Eftersom "Vålnaden" bara existerar på natten utspelar sig nästan hela drömmen nattetid. Minns vissa fragment, t.ex. när jag och syrran är nere i någon slags kloak och "Vålnaden" kommer runt hörnet. Jag drar med mig syrran på en cykel och cyklar tills det blir dag igen. När jag sedan vänder mig om märker jag att jag tappat syrran på vägen. Panikslagen vänder jag om och trampar för livet. Men till min förvåning ser inte vägen likadan ut och jag är helt plötsligt i Söderköping (staden jag växte upp i). Jag träffar min mormor och en vän till henne som absolut måste stanna och prata. Artig som jag är stannar jag och språkar ett tag men egentligen vill jag ju hitta syrran så fort som möjligt.

Plötsligt får mormor bråttom när en bil närmar sig. Hon skyndar sig att förklara att en kategori 1-människa inte borde ses offentligt tillsammans med en kategori 3-människa. Jag är kategori 3-människan, alltså betyder det att min mormor är ett djur som agerar som människa. Hmm...

Hur som helst börjar det skymma igen (trots att det nyss blev morgon, drömlogik) och jag måste hitta syrran. Jag åker direkt hem och hoppas att syrran är där. Men hemma träffar jag bara mamma som står och pratar med "Vålnaden". Jag tar mamma åt sidan och förklarar lugnt och sansat att han vill döda hennes förstfödda dotter. Hon viftar bort det och menar att jag sovit dåligt och hallucinerar. Tack för hjälpen, mamma. Jag går ut igen men känner att "Vålnaden" följer mig med blicken och försöker låtsats som jag bara ska njuta av utsikten. När jag är säker på att jag inte längre är bevakad springer jag bort till vägen som jag cyklade på tidigare, tänker att syrran kanske är kvar där nånstans.

Slutligen hamnar jag på en kulle som blickar ut över hela samhället. Där står en bil, men den är tom. Jag hör någon bakom mig. Jag vänder mig om. Det är "Vålnaden". Han säger inget, han rör sig inte. Han bara stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka. Det är inte längre natt. Men han är fortfarande en vålnad. Instinktivt vet jag att han genomgått någon form av evolution och han är inte längre förvisad till nattens eviga mörker.

Game over!

VaNiLLa