Jag tänker för mycket. På allt möjligt. Lägg till lite musik till det och jag börjar märka hur jag kan koppla mitt liv till låttexterna... med viss modifikation i vissa fall. Så blir det när jag sitter i min ensamhet.

Det där lät ju lite väl emo kanske men jag blev lite filosofisk bara.

Jag känner mig lite uttråkad bara. Varje dag ser typ likadan ut och det händer inget speciellt. Det är så mycket jag skjutit på som jag skulle fixa nu på sommaren. Och det har jag inte alls gjort. Men det finns fortfarande tid. Om jag bara kommer igång. Och det är början som är svårast...

Sorry om det blev ett deppigt inlägg. Jag är inte deppig, bara uttråkad...

VaNiLLa