Det är inget bra att sitta ensam på en söndag. Det enda sällskapet man har är ens eget huvud och då tänker man för mycket. På allt möjligt. Det jobbiga är att det inte går att sluta heller. Man kan inte stänga av hjärnan, inte jag iaf.

Vad tänker jag på då? Framtiden. Det förflutna. Och allting där emellan. Saker jag borde ha gjort. Saker jag önskar att jag inte gjort. Saker som skulle vilja göra.

Slutligen önskar jag bara att jag hade mer kontroll över mitt liv. Det låter ju väldigt flummigt, men det känns som så mycket händer av sig själv. Det finns så mycket jag vill, som inte alls är orimligt men det ligger utanför min kontroll. Eller, det är iaf så det känns. Kanske gäller det bara att ta det där ökända steget som man hör om lite då och då. Men jag vet inte om jag vågar. Risken är att jag tappar kontrollen ännu mer....

Livet... ja, inte är det lätt...

VaNiLLa