OMG! Vilken dag! Kommunikationsproblem har ställt till min dag rejält. Jag skulle ju åka till Mjölby idag, klockan 12.30. Så jag och Ellen tänkte käka lunch vid typ 10 i 12 så jag hann byta om och så. Halv 12 ringer min mobil, inget nummer som jag har inlagt.

Det är chauffören som ska köra oss till Mjölby. Han undrar var jag håller hus. Tja, säger jag, Jag är i skolan. Hurså? Näe, säger han, vi väntar på dig, vi ska åka om fem minuter. WTF?! Så jag fick byta om lite hastigt och sedan springa ner till garaget där de andra stod och vänta. Detta resulterade i att jag inte åt någon lunch.

Själva resan och besöket gick helt okej. Lite dåligt med folk på slutet men det var okej. Men så skulle vi ju ha det där jäkla seminariet. Även där hade jag missupfattat. Vi skulle ha individuella seminarier. Så min lilla plan att spana in hur de andra gjorde gick åt helvete. Men, men tänkte jag, det är bara att köra på. Så jag går iväg till salen där jag ska vara. Helt tomt. Jaha, tänker jag, men det är ju fem minuter kvar så. Efter nån minut kommer tre tjejer som ser lite vilsna ut och undrar om jag är från Högskolan i Jönköping. Ja, säger jag och de kommer in och sätter sig. Längst bort. Jag väntar ytterligare några minuter, kollar om det står någon i korridoren som inte hittar. Men där är det också helt öde.

Så, mitt seminarie höll jag alltså för tre ynka personer. Jag övertygade dem iaf om att de skulle flytta sig närmre eftersom vi inte var så många. De lydde motvilligt. Jag körde min grej och lyckades överraskande nog pratat på i 10 minuter! Självklart hade de inga frågor utan gick så fort jag var klar men whatever.

Efter seminariet var det nästan inget folk alls. Vi skulle egentligen stått till 17 men vi packade ihop vid 16 eftersom det inte kom mer folk. Jag sa inte emot! På vägen hem höll jag på att dö hungerdöden. Det enda jag hade ätit var en skål fil med musli klockan 7!

När jag kom tillbaka till skolan var allting låst och det tog en jävla tid att ta sig till kontoret. Min övergivna matlåda var det enda som var kvar i kylskåpet och jag snodde åt mig den och begav mig till bussen. Till min lycka behövde jag bara vänta två futtiga minuter. Väl hemma var det matlådan som åkte direkt in i micron. Mat har aldrig smakat så gott!

Nu ska jag fan i mig chilla!

VaNiLLa