Inte mycket planerat idag. En ledig måndag, det tackar man för. Men jag hade en sak inplanerat, köpa biljett till faddersittningen. Sagt och gjort, Sumana och jag tog cykeln ner till skolan och kom fram 5 över 12. Lagom tänkte vi eftersom biljetterna började säljas 12.

Försäljningen skulle ske utanför bibliotektet och det gjorde den. Verkligen! Det var en jäääävligt lång kö som sträckte sig från entren till bibblan nästan hela vägen bort till Studenternas Hus. Det var inte långt ifrån iaf. Men det var bara att snällt ställa sig i kön och vänta.

Och vänta, det gjorde vi!

Efter 20 minuter hade vi rört oss ungefär... 5 meter fram kanske! Vi började snart fundera på om vi skulle hinna köpa nån biljett överhuvudtaget eftersom de bara skulle sälja i en timme, till kl 13. När halva tiden gått hade vi långt ifrån kommit halvvägs fram. Då kan man nästan räkna ut att vi inte skulle hinna innan 13.

När klockan var 10 i var vi fortfarande inte i närheten av bordet där de satt och sålde de högt åtråvärda biljetterna. Och klockan blev över 13 men vi var fortfarande inte i närheten. Lyckligtivs verkade de ha bestämt sig att förtsätta sälja trots den sena tiden.

Och så äntligen!! Jag trodde nästan vi drömde men vi stod där framme. Men väntan var inte slut där, åh nej! Killen som satt och prickade av alla namn var så otroligt långsam att jag trodde jag skulle dö. Jag hade tidigare i kön undrat vad som tog sån tid, eftersom kön aldrig verkade bli mindre. Men när jag stod där framför honom förstod jag alltså.

13.20 gick vi därifrån med våra biljetter som bestod av neongröna armband. Flashy! Med tanke på hur lång tid vi väntade på de där biljetterna hoppas jag att sittningen blir Supercalifragilisticexpialidocious, som David skulle sagt.

VaNiLLa