Eller ja, kaos är väl kanske att ta i men åtminstone förvirring till max. Vad pratar jag om? Ett helt vanligt besök på ICA affären.

Det hela började men att jag upptäckte att jag saknade tomatkross och majs till middagen. Men det är ju inga problem när det tar typ 5 minuter att gå till affären. Sagt och gjort, jag klädde på mig varmt och skyndade iväg i duggregnet.

Redan när jag kom in i affären märkte jag något annorlunda. Det var folk där. Mycket folk! Eller, mycket folk jämfört med vad det brukar vara. De flesta gånger jag har varit där har det varit max 5 pers i affären inklusive mig OCH personalen. Men idag såg jag 7 personer innan jag ens hunnit till korgarna. Att ta sig fram i de trånga gångarna var ett äventyr i sig. Speciellt när man fick kryssa mellan oberäkneliga barn och sega gamla tanter.

Men det var inte det värsta. Kaoset, om du vill kalla det så, började vid kassan. Jag hade ju bara mina två saker, tomatkross och majs, men nog fan kom en kärring men en hel vagn och halvträngde sig före. Men jag hade ju ingen brådska så det var bara att vänta. När hon slutligen lagt upp alla varor på bandet skulle hon betala. Med 20-lappar!! Bara!! Och det gick på mer än 300 spänn. Problemet var att hon var kass på matte och trodde hon betalat allt när det var typ 150 spänn kvar. Kassörskan förklarade vänligt att det saknades pengar. "jaha!" sa tanten tjurigt och slängde fram ytterligare några 20-lappar. Men, självklart, saknades det fortfarande pengar. Återigen förklarade kassörskan att det fortfarande inte räckte, varpå tanten svarar (väldigt spydigt) "Du är ju aldrig nöjd!" Kassörskan kastar en blick på mig som säger typ "Menar hon fucking allvar?" Jag skakar bara på huvudet åt eländet. Kassörskan svarar, fortfarande lika trevligt "Om du bara ger mig 100 kronor till är jag nöjd".

Samtidigt som allt detta pågår så har jag en barnfamilj bakom mig med två barn. De är kanske i 6-7års åldern (jag är dålig på att uppskatta ålder). Den ena är relativt lugn, springer runt lite men stör inte så mycket. Den andra däremot, oh boy! Ungefär var 10 sekund skriker han (högt) till sin pappa "Jag vill ha glass!!!" Pappan svarar tålmodigt nej varje gång och förklarar att han får vänta till helgen med sötsakerna. Det är uppenbart inte det svaret pojken vill ha och han fortsätter skrika efter sin glass.

Äntligen blir det min tur i kassen. Jag ska betala med kortet. Snabbt och smidigt så jag kan komma därifrån. Men såklart så krånglar kortmaskinen. Texten "Endast Online" dyker upp på displayen och kassörskan sneglar nervöst på kön som blir allt längre och ungjäveln fortsätter tjata om sin glass. En medarbetare dyker upp och förklarar att de tydligen inte fått en uppdatering som krävs för att kunna handla med kort. Jag tänker att jag måste säkert gå hem igen och hämta kontanter och komma tillbaka till den här helveteshålan (kom ihåg att jag var trött och smått irriterad). Men på något mirakulöst lyckades de komma på ett sätt att betala med kortet utan att använda maskinen. Dock skulle de behöva mitt ID. Som låg hemma. Men lyckligtivs för mig har jag varit där så pass många gånger att medarbetaren kände igen mig så jag fick handla utan mitt ID. Vilket egentligen är konstigt men jag orkade inte ifrågasätta det.

Så jag tog min tomatkross och majs från bandet och gick mot utgången. Det allra sista jag hörde innan dörren stängdes bakom mig var den uppgivna pappan som sa till sin son "Gå och välj en glass då".

Kaos!

VaNiLLa