Duggan med stort D
Klockan 09.00 delades duggan ut bland studenterna. Som vanligt skulle information om klass och namn fyllas i på framsidan. En av studenterna, VaNiLLa, fyllde med van hand i informationen och vände på försättsbladet. Vad hon såg var inte riktigt vad hon väntat sig. Ryktet bland studenterna hade varit en dugga med tio begrepp att förklara. Ryktet hade visat sig vara ren och skär lögn. Duggan bestod nämlingen av inte mindre än 26 begrepp att reda ut. Efter att snabbt ögnat igenom begreppen fann VaNiLLa att även då hon kunde ett flertal var det många som var för henne främmande. Med ett stadigt tag om pennan satte hon igång...
Men redan på sjätte begreppet tog det tvärstopp. Istället för att slösa tid på att leta fram svaret fortsatte hon envist vidare med resten av begreppen.
Ungefär halvvägs genom uppgifterna drabbades hon plötsligt av skrivkramp. Men hon blev inte rädd. Hon hade för vana att skriva i rasande fart och var vid det här laget van vid åkomman. Hon släppte pennan och öppnade respektive stängde händerna för att få blod till fingrarna. Efter några minuter började krampen släppa och hon kunde fortsätta med duggan.
När hon var på 24 frågan började tröttheten komma smygande och synen försämrades lätt när de tårades. En gäsp och en titt på klockan, 10.22. Festisen som stod på bordet var fortfarande orörd. Målmedvetet fortsatte hon med de sista begreppen.
Men när sista begreppet var löst fanns det ju fortfarande de begrepp hon hoppat över. Allt som allt var de åtta stycken. På sex av dem chansade hon djärvt men två av dem var så obegripliga att hon inte ens vågade sig på en gissning.
10.45, drog VaNiLLa ut stolen och lämnade in duggan till tentavakterna längst fram i salen. Avundssjuka blickar från andra studenter följde henne hela vägen. De ville inget hellre än att lämna in sin dugga och gå de också, men de var ännu inte klara. VaNiLLa hade själv sett andra studenter lämna salen och haft samma känsla.
Utanför dörren drog VaNiLLa en lättnadens suck. Hon var inte säker på om det skulle räcka till ett godkänt men det låg inte längre i hennes händer. Hon var, för tillfället, fri.
VaNiLLa
Men redan på sjätte begreppet tog det tvärstopp. Istället för att slösa tid på att leta fram svaret fortsatte hon envist vidare med resten av begreppen.
Ungefär halvvägs genom uppgifterna drabbades hon plötsligt av skrivkramp. Men hon blev inte rädd. Hon hade för vana att skriva i rasande fart och var vid det här laget van vid åkomman. Hon släppte pennan och öppnade respektive stängde händerna för att få blod till fingrarna. Efter några minuter började krampen släppa och hon kunde fortsätta med duggan.
När hon var på 24 frågan började tröttheten komma smygande och synen försämrades lätt när de tårades. En gäsp och en titt på klockan, 10.22. Festisen som stod på bordet var fortfarande orörd. Målmedvetet fortsatte hon med de sista begreppen.
Men när sista begreppet var löst fanns det ju fortfarande de begrepp hon hoppat över. Allt som allt var de åtta stycken. På sex av dem chansade hon djärvt men två av dem var så obegripliga att hon inte ens vågade sig på en gissning.
10.45, drog VaNiLLa ut stolen och lämnade in duggan till tentavakterna längst fram i salen. Avundssjuka blickar från andra studenter följde henne hela vägen. De ville inget hellre än att lämna in sin dugga och gå de också, men de var ännu inte klara. VaNiLLa hade själv sett andra studenter lämna salen och haft samma känsla.
Utanför dörren drog VaNiLLa en lättnadens suck. Hon var inte säker på om det skulle räcka till ett godkänt men det låg inte längre i hennes händer. Hon var, för tillfället, fri.
VaNiLLa
Kommentarer
Postat av: Sumana
Vilken fin narrativ historia (eller va de hette) hoppas de gick bra, jag tror inte de gick bra för mig. Men man hoppas ju alltid. Ses på tisdag! =)
Trackback
