Det ska bli så skönt att flytta. Jag menar föredelarna är ju så många men i morse märkte jag en sak som ska bli skönt att slippa, nämligen att inte veta om det är någon på nedervåningen. Låt mig förklara.

För er som inte vet så måste jag gå ner för tre trappor (i ett trapphus) för att komma ner till köket, toan och badrummet. Och på morgonen kanske man inte känner för att göra sig iordning bara för att gå ner på toa. Så imorse runt halv tio gick jag ner iklädd mina blåa mjukisbyxor, en pyjamas med texten "American Cat" och en bild på katten Sylvester och min rosa morgonrock. Jag såg antagligen förjävlig ut i håret eftersom det lever ett eget liv om man låter det vara.

Hur som helst, när jag kommit till sista trappan hör jag att någon är nere på bottenvåningen. Jag vet att det inte är mina roomies för de är inte hemma. Det kan ju vara någon av de andra boende i huset eftersom tvättstugan finns där nere. Men en verktygslåda står i trappan så jag tror inte att det är någon som tvättar direkt.

Innan jag vet ordet av det står jag öga mot öga med en hantverkare som plötsligt uppenbarade sig runt hörnet. Jag tror han blev lika rädd som jag och vi mumlade fram ett varsitt "Hej" och jag spang snabbt in på toan, låste dörren och försökte hålla mig för skratt. Egentligen var det ju ingen big deal men jag kan bara tänka mig in i hans situation. Han jobbar lite och helt plöstligt ser han bara nåt rosa uppenbara sig. Haha!

Men det är en sån sak som blir skönt att slippa sen när jag har mitt eget. Plus att jag har mitt eget kylskåp, eget frysfack, jag kan städa när jag vill, jag kan slänga kläder överallt, jag kan diska när jag vill, jag kan inreda hur jag vill...

VaNiLLa