Jag dör!

Började spela Silent Hill imorse (ställde till och med klockan, det ni). Och nu kan jag verkligen inte sluta. Det är tänkt att jag ska skriva PM nu men det är verkligen svårt när jag vet vad som väntar på mig. Men jag måste vara vuxen... eller?

Jag måste berätta lite om spelet! Oh, shit, jag var typ livrädd innan jag ens börjat, haha. Hade satt upp en handduk för att få så mörkt som möjligt (silent hill gör sig inte i dagsljus) och höjde volymen rejält.

Allt börjar med en scen ur en subjektiv synvinkel (förmodligen Alex' tänker jag). Alex rullas på en bår genom något som ska föreställa ett sjukhus men snarare liknar ett bomb-shelter efter en bombning. Alex kastar ur sig frågor; "Var är jag?", "Var ska vi?", "Vad händer där borta?". Men inget svar...

Han lämnas sedan ensam i en operationssal och ser "läkaren" lämna rummet. Det är nu som jag får kontrollen över Alex. Samtidigt som jag tar in hela upplevelsen händer något med läkaren utanför dörren. Han skriker. Högt. Och spetsas. Redan innan jag hunnit trycka på en enda knapp är adrenalinet igång och pulsen skyhög, ganska bra betyg måste jag säga.

Hur som helst, så måste jag ju härifrån! Frenetisk button-bash, gör att jag kan slita mig loss från britsen och börja undersöka denna underliga plats. Mycket snart inser jag att enda vägen ut är den som läkaren tog. Den, nu döda läkaren, kanske jag ska tillägga... *gulp*

Jag öppnar dörren ut och... inget händer. Hmm, tänker jag. Är det ett sånt där tillfälle när man tror att nåt ska hända och så gör det inte det och när man tror att man är säker så händer det verkligen nåt? Ett par försiktiga steg ut på den en gång vita golvet. Fortfarande inget. En gallerdörr uppenbarar sig på vänster sida. Det sitter någon på andra sidan. Ett barn.

"Josh" ropar Alex. Han vet tydligen vem grabben är. Försöker öppna dörren men den är låst, och har kod. Måste hitta koden. Gå in i nästa rum, hittar en röntgenplåt mot ljuset. Tre siffror. Lite väl kort för en kod va? Fortsätter in i en annan korridor. Ju längre bort jag kommer i korridoren kan ett ljud urskiljas. Ett fruktansvärt ljud. Inte i sig, men i den här miljön blir det outhärdligt. Ett barn som gråter. Ändlöst, utan stopp. Hittar en till röntgenplåt och tar den med mig.

Vill bli av med det hemska ljudet. Springer tillbaka i korridoren, mer självsäker nu.

BOOM!

Panik! Ner från taket faller en massa bråte rakt framför mig. Och en kropp. Inte levande...

Sick-sackar igenom det och fortsätter. Håller upp den andra röntgenplåten mot ljuset och får tre siffror till. Sex siffror totalt. Det borde funka som kod.

Tillbaka till gallerdörren. Josh är fortfarande kvar. Trycker in koden och dörren öppnas. Men Josh springer iväg. Jag springer efter.

Uppför en trappa men vänta lite.

Whoah!

En rullstol kommer flygande neför trappan. Jag fortsätter efter Josh som försvinner in på en toalett. Jag tätt efter men...

Han är borta.

I en spgel sitter en jaktkniv fast. Jag drar ut den.

Något händer! En siren hörs (så välbekant) och rummet förvandlas. Ur ett av båsen hörs ett ljud och dörren öppnas. En nurse! Hon kommer emot mig på stappliga ben.

Attack!

Jaktkniven är lätt och snabb. Inga problem, hon är snart nere för räkning. Efter ett finishing-move är hon död. Hoppas jag. Bäst att inte stanna kvar för att ta reda på det.

Jag ger mig ut igen, på jakt efter Josh. Något som jag räknar med att jag kommer göra genom hela spelet.

Jag älskar det.

Jag är hemma.

VaNiLLa