What you've been waiting for
Oj, oj, oj! Jag vet inte var jag ska börja men det bästa är väl att ta det från början.
I fredags var det ju som ni vet dags för hemfärd. Den här gången skulle vi ju åka tåg så vid kvart i 6 var vi nere på stationen och väntade på tåget. 18.12 stod det på biljetten att tåget skulle komma och det kom precis i tid. Vi hittade plats i en vagn som inte var så full och slog oss ner. Det fanns mycket utrymme för benen, något som uppskattas då jag är rätt lång. Efter ett tag kom en grupp emo-tjejer in i vår vagn och förde ganska mycket liv men vi ignorerade dem så gott vi kunde. Jag missuppfatta också vad som annonserades i högtalarna och trodde de sa "Akta er för mössan i Forsöra" men det sa de ju såklart inte. Jag var trött, så jag skyller på det.
Men än så länge finns inget direkttåg till Norrköping så först åkte vi till Nässjös station. Det var en tjugo minuter som vi fick vänta där och det var ganska kallt. Och självklart när vi sitter där så kommer ett original med hjärnspöken och pratade massa strunt. Lyckligtvis stanna han inte länge utan fortsatte bort och var farligt nära kanten till spåren. Men han höll sig kvar på perrongen så länge vi var där iaf. Tåget till Norrköping var också väldigt punktligt fast vi tänkte fel och stod i fel ände av tåget men kom iaf rätt till slut. Det var ett X2000 tåg och vi var lite rädda för att vi skulle må illa och framförallt fruktade vi att vi skulle få åka baklänges, men som tur var hamnade vi i rätt riktning. iPoden åkte fram och vi halvsov medan mörkret föll utanför fönstret. Efter vad som kändes som bara ett ögonblick var vi helt plötsligt i Mjölby. Inte långt efter var vi i Linköping. Slutligen kom vi då äntligen fram till Norrköping. Hela resan gick otroligt fort och det är definitivt inte sista gången jag åker tåg.
På perrongen hemma kramades jag ihjäl av mamma och vinkade av Sumana som skulle hem till sig. Hemma möttes jag av pappa och Roobs och en lägenhet som luktade pizza. Pappa hade lagat hemgjord sådan, trots att han var dyngförkyld. Kvällen fortsatte med bl.a. glass och Vem vill bli miljonär på DVD.
Lördagen vaknade jag ganska tidigt. Det slamrades väldigt i köket, men det är ju skönt att inte sova bort hela dagen. Jag läste lite i Massmedier på förmiddagen och sen var det snart dags att åka till Stockholm. Vi kom iväg vid närmre halv fyra och det gick ganska fort in till huvudstaden (mest för att någon inte höll sig till hastighetsrestriktionerna). Innan konserten skulle jag och Sumana äta något och vi hittade en trevlig liten kinesisk restaurang som hade helgbuffé. På denna restaurang utespelade sig sedan en rad händelser.
I båset bredvid vårat satt tre män i varierande åldrar, från runt 25 till kanske närmre 55. Alla tre var riktigt jävla fulla för att uttrycka mig milt. Den yngsta av de skulle gå på toa och reste sig upp. För det första hängde byxorna lite för lågt och jag misstänker att han inte hade brytt sig om att ta på sig kalsonger den morgonen. Han stapplade iväg till toaletterna och gick in på tjejtoan. Han var där inne rätt länge. När han kom ut igen hade han ett jack precis vid ögonbrynet så han hade väl slagit i nånting därinne på toan. Efter ett tag skulle en av de äldre gå. Han skulle ta på sig jackan men det var en uppgift som var alltför avancerad i hans tillstånd. Han behövde ungefär 7 försök på sig innan den hamnade åt rätt håll. Ungefär 5 av gångerna hamnade den upp-och-ner vilket resulterade i att han inte hittade dragkedjan eftersom den var i höjd med hans ansikte. Hans vänner kom med hjälpfulla tips som "vänd på den". Det gjorde han också, fast ett helt varv så den hamnade upp-och-ner igen.
Man kunde ju tänka sig att det skulle vara slut på dramatiken där men ack, nej. Yngligen med jacket i pannan stapplade än en gång i väg till toan och var där inne väldigt länge. När han kom ut igen skulle vi precis gå men jag behövde gå på toa först. Därinne möttes jag av en spya som började i handfatet men fortsatte ut över större delen av golvet. Jag behövde inte många gissningar på mig för att lista ut vem det var. Jag gick iaf men undvek att kliva i något eller vidröra handfatet. När vi åkte från restaurangen såg vi honom stå vid trottoaren och antagligen väntade på någon. Han såg ut att däcka vilken sekund som helst. Klockan var då 18.00. Kul fredagskväll...
Men honom glömde vi snart bort när vi kom närmre Fryshuset. Vi släpptes av och var noga med att få med oss biljetterna. Kön var ganska lång men det tog inte så lång tid innan vi kom in. Vi struntade att lämna in våra jackor i garderoben, orka betala och sen tar det ju en evighet att få ut sin jacka när alla ska hämta ut sina efter konserten. Inne i Arenan hade det samlats lite folk men vi lyckades knycka några platser precis bakom det första kravallstaktet. Det tog ganska lång tid innan "förbandet" (det var en person) började. Hon hette iaf Ingrid och hon var ganska bra men hon spelade ganska många låtar för att vara förband. Hon spelade iaf en låt tillsammans med själva huvudnumret, Jason Mraz, och då blev publiken helt galen.
Mellan Ingrid och Jason Mraz var det en väldigt lång paus. Plötsligt kände jag mig lite kallsvettig och kände att det började flimra lite för ögonen. Det har hänt förut och brukar ibland försvinna av sig själv men den här gången gav det inte med sig. Jag sa till Sumana att jag inte mådde så bra men jag minns inte vad hon sa för det kändes precis som det kändes innan den gången jag svimmade på museet där vi var på studiebesök i gymnasiet (en helt annan historia). Efter det är det lite läskigt för jag minns inte riktigt allt men jag vet att en vakt frågade nånting och helt plötsligt ledde han mig bort genom folkmassan. Jag kommer dock ihåg att Sumana frågade om hon skulle följa med men jag sa nej. Jag ville inte att hon skulle förlora sin bra plats bara för min skull. Sen fick jag sätta mig vid sidan av scenen och fick lite vatten av en sjukvårdare. Efter ett tag började jag känna mig som vanligt igen, ungefär samtidigt som konserten började.
Lite skärrad ringde jag mamma och pappa och berättade vad som hänt och de frågade om de skulle hämta mig. Det tyckte jag var en bra idé så jag letade efter utgången. Då frågade vakten varför jag skulle gå redan, konserten hade ju nyss börjat. Jag förklarade lite snabbt och han frågade om jag var säker på att jag ville gå. Han sa också att om jag ville kunde han fixa en plats på läktaren åt mig. Det tyckte jag lät som en ännu bättre idé eftersom jag inte ville missa konserten på grund av ett dåligt tajmat blodtrycksfall. Så ringde päronen och berättade de nya planerna och eskorterades sedan till läktaren. Kände mig nästan som lite VIP. Hela konserten åtnjöts sedan från högre höjder och jag måste säga att det var en mycket bra konsert.
Ungefär fyra låtar kände jag igen som innan men det är mest för att jag hört lite när jag varit hos Sumana. Det var ganska många extranummer, vilket inte alla fatta så många gick fast det var massa låtar kvar. Well, their loss! Efter konserten ringde jag Sumana och vi möttes upp utanför och hittade sedan mamma och pappa bland allt folk och alla bilar, det var en mindre kaos. Resan hem gick fort och Sumana och jag satt och diskuterade allt och inget i baksätet hela vägen. Vi var hemma redan halv ett och jag somnade sött efter ungefär 10 minuter.
Idag vaknade jag vid 9-tiden och kollade på American Dad. Sedan hörde jag att någon var vaken och höll på i köket så jag traskade ut dit. Det var mamma som trodde att jag sov och hade planerat att komma in med frukost på sängen efterom de skulle fira min födelsedag idag. Men det förstörde jag så vi åt frukost i köket istället. Jag fullkomligt överösades av presenter (trots att jag inte önskat mig nåt). Jag fick bl.a. en ny väckarklocka, ett 12-pack Vanilla Coke, ett presentkort på IKEA, en brieost (!), en trisslott och tre stora ljus. Även en liten slant i ett kuvert fanns bland alla paket. Det uppskattades mycket!
Vid halv ett kom de första gästerna, farmor och farfar. Även där kom presenten i form av ett kuvert (me like). Det åts tårta och pratades om Jönköping, starr, minnen från farfars barndom och mycket annat. De avlöstes sedan av mormor och moster Miia. Ännu mer kuvert delades ut och jag anser mig inte vara en fattig student just idag =)
När alla gått och endast en fjärdedel av tårtan var kvar lagades det Pasta Carbonara som jag beställt förra veckan. Efter maten (som jag fick med mig i form av matlåda) var det dags att trycka in allt i bilen och ge sig av till Jönköping igen. Lilla Corollan tar in mer än vad man tror och allt fick plats. Sen att Sumana och jag i stort sett fick sitta på varann på vägen hit är ju en annan aspekt av det hela.
Det gick ganska fort att åka till Jönköping och när vi svängde upp vid min röda villa stod dörren vidöppen och någon flyttade tydligen in i lägenheten på nedervåningen. Pappa som fortfarande var förkyld var den enda som orkade bära upp TVn för alla tre trappor och var halvdöd efter klättringen till vinden. Medan han gjorde kanalsökning bar mamma och jag upp resten av packningen och när vi kom upp igen stod det klart att jag kunde få in 6an =)
Sen åkte päronen och jag blev ensam igen. Men det känns inte så jobbigt eftersom jag snart ska hem igen (7 okt). Kvällen har gått till att packa upp allting. Sen kollade jag på säsongspremiären av Parlamentet. Och efter det satte jag mig och bloggade, vilket var för ett tag sen men det tog lite tid att skriva det här inlägget. Och nu ska jag ta mig en Vanilla Coke och se om det är nåt att se på TV annars blir det Guitar Hero. All night long!
VaNiLLa
I fredags var det ju som ni vet dags för hemfärd. Den här gången skulle vi ju åka tåg så vid kvart i 6 var vi nere på stationen och väntade på tåget. 18.12 stod det på biljetten att tåget skulle komma och det kom precis i tid. Vi hittade plats i en vagn som inte var så full och slog oss ner. Det fanns mycket utrymme för benen, något som uppskattas då jag är rätt lång. Efter ett tag kom en grupp emo-tjejer in i vår vagn och förde ganska mycket liv men vi ignorerade dem så gott vi kunde. Jag missuppfatta också vad som annonserades i högtalarna och trodde de sa "Akta er för mössan i Forsöra" men det sa de ju såklart inte. Jag var trött, så jag skyller på det.
Men än så länge finns inget direkttåg till Norrköping så först åkte vi till Nässjös station. Det var en tjugo minuter som vi fick vänta där och det var ganska kallt. Och självklart när vi sitter där så kommer ett original med hjärnspöken och pratade massa strunt. Lyckligtvis stanna han inte länge utan fortsatte bort och var farligt nära kanten till spåren. Men han höll sig kvar på perrongen så länge vi var där iaf. Tåget till Norrköping var också väldigt punktligt fast vi tänkte fel och stod i fel ände av tåget men kom iaf rätt till slut. Det var ett X2000 tåg och vi var lite rädda för att vi skulle må illa och framförallt fruktade vi att vi skulle få åka baklänges, men som tur var hamnade vi i rätt riktning. iPoden åkte fram och vi halvsov medan mörkret föll utanför fönstret. Efter vad som kändes som bara ett ögonblick var vi helt plötsligt i Mjölby. Inte långt efter var vi i Linköping. Slutligen kom vi då äntligen fram till Norrköping. Hela resan gick otroligt fort och det är definitivt inte sista gången jag åker tåg.
På perrongen hemma kramades jag ihjäl av mamma och vinkade av Sumana som skulle hem till sig. Hemma möttes jag av pappa och Roobs och en lägenhet som luktade pizza. Pappa hade lagat hemgjord sådan, trots att han var dyngförkyld. Kvällen fortsatte med bl.a. glass och Vem vill bli miljonär på DVD.
Lördagen vaknade jag ganska tidigt. Det slamrades väldigt i köket, men det är ju skönt att inte sova bort hela dagen. Jag läste lite i Massmedier på förmiddagen och sen var det snart dags att åka till Stockholm. Vi kom iväg vid närmre halv fyra och det gick ganska fort in till huvudstaden (mest för att någon inte höll sig till hastighetsrestriktionerna). Innan konserten skulle jag och Sumana äta något och vi hittade en trevlig liten kinesisk restaurang som hade helgbuffé. På denna restaurang utespelade sig sedan en rad händelser.
I båset bredvid vårat satt tre män i varierande åldrar, från runt 25 till kanske närmre 55. Alla tre var riktigt jävla fulla för att uttrycka mig milt. Den yngsta av de skulle gå på toa och reste sig upp. För det första hängde byxorna lite för lågt och jag misstänker att han inte hade brytt sig om att ta på sig kalsonger den morgonen. Han stapplade iväg till toaletterna och gick in på tjejtoan. Han var där inne rätt länge. När han kom ut igen hade han ett jack precis vid ögonbrynet så han hade väl slagit i nånting därinne på toan. Efter ett tag skulle en av de äldre gå. Han skulle ta på sig jackan men det var en uppgift som var alltför avancerad i hans tillstånd. Han behövde ungefär 7 försök på sig innan den hamnade åt rätt håll. Ungefär 5 av gångerna hamnade den upp-och-ner vilket resulterade i att han inte hittade dragkedjan eftersom den var i höjd med hans ansikte. Hans vänner kom med hjälpfulla tips som "vänd på den". Det gjorde han också, fast ett helt varv så den hamnade upp-och-ner igen.
Man kunde ju tänka sig att det skulle vara slut på dramatiken där men ack, nej. Yngligen med jacket i pannan stapplade än en gång i väg till toan och var där inne väldigt länge. När han kom ut igen skulle vi precis gå men jag behövde gå på toa först. Därinne möttes jag av en spya som började i handfatet men fortsatte ut över större delen av golvet. Jag behövde inte många gissningar på mig för att lista ut vem det var. Jag gick iaf men undvek att kliva i något eller vidröra handfatet. När vi åkte från restaurangen såg vi honom stå vid trottoaren och antagligen väntade på någon. Han såg ut att däcka vilken sekund som helst. Klockan var då 18.00. Kul fredagskväll...
Men honom glömde vi snart bort när vi kom närmre Fryshuset. Vi släpptes av och var noga med att få med oss biljetterna. Kön var ganska lång men det tog inte så lång tid innan vi kom in. Vi struntade att lämna in våra jackor i garderoben, orka betala och sen tar det ju en evighet att få ut sin jacka när alla ska hämta ut sina efter konserten. Inne i Arenan hade det samlats lite folk men vi lyckades knycka några platser precis bakom det första kravallstaktet. Det tog ganska lång tid innan "förbandet" (det var en person) började. Hon hette iaf Ingrid och hon var ganska bra men hon spelade ganska många låtar för att vara förband. Hon spelade iaf en låt tillsammans med själva huvudnumret, Jason Mraz, och då blev publiken helt galen.
Mellan Ingrid och Jason Mraz var det en väldigt lång paus. Plötsligt kände jag mig lite kallsvettig och kände att det började flimra lite för ögonen. Det har hänt förut och brukar ibland försvinna av sig själv men den här gången gav det inte med sig. Jag sa till Sumana att jag inte mådde så bra men jag minns inte vad hon sa för det kändes precis som det kändes innan den gången jag svimmade på museet där vi var på studiebesök i gymnasiet (en helt annan historia). Efter det är det lite läskigt för jag minns inte riktigt allt men jag vet att en vakt frågade nånting och helt plötsligt ledde han mig bort genom folkmassan. Jag kommer dock ihåg att Sumana frågade om hon skulle följa med men jag sa nej. Jag ville inte att hon skulle förlora sin bra plats bara för min skull. Sen fick jag sätta mig vid sidan av scenen och fick lite vatten av en sjukvårdare. Efter ett tag började jag känna mig som vanligt igen, ungefär samtidigt som konserten började.
Lite skärrad ringde jag mamma och pappa och berättade vad som hänt och de frågade om de skulle hämta mig. Det tyckte jag var en bra idé så jag letade efter utgången. Då frågade vakten varför jag skulle gå redan, konserten hade ju nyss börjat. Jag förklarade lite snabbt och han frågade om jag var säker på att jag ville gå. Han sa också att om jag ville kunde han fixa en plats på läktaren åt mig. Det tyckte jag lät som en ännu bättre idé eftersom jag inte ville missa konserten på grund av ett dåligt tajmat blodtrycksfall. Så ringde päronen och berättade de nya planerna och eskorterades sedan till läktaren. Kände mig nästan som lite VIP. Hela konserten åtnjöts sedan från högre höjder och jag måste säga att det var en mycket bra konsert.
Ungefär fyra låtar kände jag igen som innan men det är mest för att jag hört lite när jag varit hos Sumana. Det var ganska många extranummer, vilket inte alla fatta så många gick fast det var massa låtar kvar. Well, their loss! Efter konserten ringde jag Sumana och vi möttes upp utanför och hittade sedan mamma och pappa bland allt folk och alla bilar, det var en mindre kaos. Resan hem gick fort och Sumana och jag satt och diskuterade allt och inget i baksätet hela vägen. Vi var hemma redan halv ett och jag somnade sött efter ungefär 10 minuter.
Idag vaknade jag vid 9-tiden och kollade på American Dad. Sedan hörde jag att någon var vaken och höll på i köket så jag traskade ut dit. Det var mamma som trodde att jag sov och hade planerat att komma in med frukost på sängen efterom de skulle fira min födelsedag idag. Men det förstörde jag så vi åt frukost i köket istället. Jag fullkomligt överösades av presenter (trots att jag inte önskat mig nåt). Jag fick bl.a. en ny väckarklocka, ett 12-pack Vanilla Coke, ett presentkort på IKEA, en brieost (!), en trisslott och tre stora ljus. Även en liten slant i ett kuvert fanns bland alla paket. Det uppskattades mycket!
Vid halv ett kom de första gästerna, farmor och farfar. Även där kom presenten i form av ett kuvert (me like). Det åts tårta och pratades om Jönköping, starr, minnen från farfars barndom och mycket annat. De avlöstes sedan av mormor och moster Miia. Ännu mer kuvert delades ut och jag anser mig inte vara en fattig student just idag =)
När alla gått och endast en fjärdedel av tårtan var kvar lagades det Pasta Carbonara som jag beställt förra veckan. Efter maten (som jag fick med mig i form av matlåda) var det dags att trycka in allt i bilen och ge sig av till Jönköping igen. Lilla Corollan tar in mer än vad man tror och allt fick plats. Sen att Sumana och jag i stort sett fick sitta på varann på vägen hit är ju en annan aspekt av det hela.
Det gick ganska fort att åka till Jönköping och när vi svängde upp vid min röda villa stod dörren vidöppen och någon flyttade tydligen in i lägenheten på nedervåningen. Pappa som fortfarande var förkyld var den enda som orkade bära upp TVn för alla tre trappor och var halvdöd efter klättringen till vinden. Medan han gjorde kanalsökning bar mamma och jag upp resten av packningen och när vi kom upp igen stod det klart att jag kunde få in 6an =)
Sen åkte päronen och jag blev ensam igen. Men det känns inte så jobbigt eftersom jag snart ska hem igen (7 okt). Kvällen har gått till att packa upp allting. Sen kollade jag på säsongspremiären av Parlamentet. Och efter det satte jag mig och bloggade, vilket var för ett tag sen men det tog lite tid att skriva det här inlägget. Och nu ska jag ta mig en Vanilla Coke och se om det är nåt att se på TV annars blir det Guitar Hero. All night long!
VaNiLLa
Kommentarer
Postat av: roobs
Nice med 6an va?!
Trackback
