Satte mig framför analysen i morse men inget kom ur mig, precis som föregående dagar. För att stilla min nerver satte jag igång lite divine music av Akira Yamaoka. Well, guess what? Plötsligt flödar orden. Det är som om mina fingrar lever i symbios med musiken och har ett eget medvetande. Innan jag vet ordet av det har jag skrivit nästan hela analysen. Har bara lite kvar nu, bäst och fortsätta medan man är in the zone.

VaNiLLa