Tålamod är bra att ha, i många avseenden. Speciellt när man spelar Crackdown, har jag kommit fram till. Tyvärr har jag inget tålamod att tala om. Eftersom jag inte har så många generaler och bossar kvar så har ju såklart svårighetsgraden ökat succesivt som mina krafter utvecklats. Detta medför i sin tur att varje general och boss har fler bodyguards och vanliga guards än tidigare. Allt detta sammansalget innebär mer tankeverksamhet, och tålamod, från min sida.

Igår testade jag att bara rusa in och kasta en granat och hoppas på att springa ut igen. Innan jag ens kommit i närheten av öppningen var jag nerskjuten (både skölden och de dubbla livmätarna helt drainade!). Alltså fick jag istället gömma mig uppe på taket och skjuta på alla guards som dessutom respawnade way too many times. Efter närmre en timme började det sina med guards. Men då var det ändå 4 bodyguards kvar med tre stycken livmätare!

Att jag klarade det var bara ren tur. Jag var beskjuten från två håll, vanliga guards från ena hållet och bodyguards från det andra. Jag hittade ett litet utrymme i en vägg där jag kunde gömma mig och kasta in en granat mot the main target. Hon började brinna vilket resulterade i att hon fick panik och sprang ifrån sina bodyguards och lämnade henne sårbar för min Colby. Men hade hon inte börjat brinna skulle jag nog fortfarande sitta där på taket och vänta... om jag hade tålamodet vill säga...

VaNiLLa