Nyckeljävel!
Nu sitter jag äntligen på bussen hem. Det var jävligt nära att det inte blev så! Som vanligt ska vi ta allt från början.
Jag skulle gå ner och göra lite mat innan vi skulle gå till bussen. Hade lite disk på rummet som jag tänkte att jag lika gärna kunde ta med ner. Så med händerna fulla av disk öpnnar jag dörren, går ut och stänger efter mig. Nästan precis i den sekunden jag sedan lägger ner disken i köket upptäcker jag mitt stora misstag, nycklen hänger kvar på kroken innanför dörren. Detta, kära läsare, innebar att jag hade låst mig ute!
I panik knackar jag på hos både Åsa och Elinor men ingen av de är hemma. Jag fortsätter upp till nästa våning och ringer på, och sedan nästa våningen, men ingen verkar vara hemma. Jag springer upp till mitt rum igen och försöker dyrka upp dörren med ett gammalt hårspänne, men självklart funkar det ju inte, det är ju inte direkt ett dagbokslås vi snackar om.
Men så hör jag något från nedervåningen och en hoppets låga tänds inom mig. Jag ringer på igen hos den granne som jag hörde ljud ifrån. Hon öppnar! Jag förklarar situationen och ber att få låna telefon, vilket jag får. Ringer hyresvärden men självklart svarar han inte! Ringer ett annat nummer till en som också har tillgång till nycklarna. Han svarar men är inte i Jönköping men ska försöka komma i kontakt med min hyresvärd.
Efter fem minuter, under vilka jag vankar av och an i min grannes kök, ringer min hyresvärd upp och säger att han är på väg med extranycklar. Under tiden blev jag bjuden på både te, choklad och äpplen av min snälla granne. Men jag var dock alldeles för nervös för att äta. Efter ungefär en kvart kommer hyresvärden och vi går upp till min dörr. Många nycklar testas men ingen passar. Han hade fått med sig fel nycklar!!
Han åker tillbaka till kontoret och lovar att vara tillbaka om en kvart och åker iväg igen. Vid det här laget är jag i upplösningstillstånd och vandrar illrådigt omkring och är allmänt frånvarande. Jag tänker bara på hur vi kommer missa bussen, på hur klantig jag är, hur hungrig jag är, och återigen att vi kommer missa bussen! Efter 20 minuter (inte en kvart) kommer hyresvärden tillbaka och denna gång med rätt nycklar!
När jag äntligen är inne i mitt rum igen är klockan 15.37. Kvart i skulle jag vara nere hos Sumana. Jag slänger i det sista i rullväskan och slänger ner datan i daraväskan och skyndar mig ner. Efter ett kort toabesök är jag på väg. Men halvvägs neför trappen på verandan kommer jag på att jag saknar något, mobilen! Den ligger på handfatet nere på toan. Så det var bara att sätta ner väskorna på uppfarten och springa och hämta den.
Efter allt detta var jag äntligen redo att gå. Jag var hög på adrenalin, hungrig och trött. Promenaden ner till stationen användes till att berätta allt för Sumana plus att gnälla om det. Stackars Sumana =(
Svängde förbi Pressbyrån och lyckades till slut hitta något ätbart (det var väldigt utplockat). Och nu sitter jag, fortfatrande ganska hungrig, på bussen hem. Thankfully...
VaNiLLa
Jag skulle gå ner och göra lite mat innan vi skulle gå till bussen. Hade lite disk på rummet som jag tänkte att jag lika gärna kunde ta med ner. Så med händerna fulla av disk öpnnar jag dörren, går ut och stänger efter mig. Nästan precis i den sekunden jag sedan lägger ner disken i köket upptäcker jag mitt stora misstag, nycklen hänger kvar på kroken innanför dörren. Detta, kära läsare, innebar att jag hade låst mig ute!
I panik knackar jag på hos både Åsa och Elinor men ingen av de är hemma. Jag fortsätter upp till nästa våning och ringer på, och sedan nästa våningen, men ingen verkar vara hemma. Jag springer upp till mitt rum igen och försöker dyrka upp dörren med ett gammalt hårspänne, men självklart funkar det ju inte, det är ju inte direkt ett dagbokslås vi snackar om.
Men så hör jag något från nedervåningen och en hoppets låga tänds inom mig. Jag ringer på igen hos den granne som jag hörde ljud ifrån. Hon öppnar! Jag förklarar situationen och ber att få låna telefon, vilket jag får. Ringer hyresvärden men självklart svarar han inte! Ringer ett annat nummer till en som också har tillgång till nycklarna. Han svarar men är inte i Jönköping men ska försöka komma i kontakt med min hyresvärd.
Efter fem minuter, under vilka jag vankar av och an i min grannes kök, ringer min hyresvärd upp och säger att han är på väg med extranycklar. Under tiden blev jag bjuden på både te, choklad och äpplen av min snälla granne. Men jag var dock alldeles för nervös för att äta. Efter ungefär en kvart kommer hyresvärden och vi går upp till min dörr. Många nycklar testas men ingen passar. Han hade fått med sig fel nycklar!!
Han åker tillbaka till kontoret och lovar att vara tillbaka om en kvart och åker iväg igen. Vid det här laget är jag i upplösningstillstånd och vandrar illrådigt omkring och är allmänt frånvarande. Jag tänker bara på hur vi kommer missa bussen, på hur klantig jag är, hur hungrig jag är, och återigen att vi kommer missa bussen! Efter 20 minuter (inte en kvart) kommer hyresvärden tillbaka och denna gång med rätt nycklar!
När jag äntligen är inne i mitt rum igen är klockan 15.37. Kvart i skulle jag vara nere hos Sumana. Jag slänger i det sista i rullväskan och slänger ner datan i daraväskan och skyndar mig ner. Efter ett kort toabesök är jag på väg. Men halvvägs neför trappen på verandan kommer jag på att jag saknar något, mobilen! Den ligger på handfatet nere på toan. Så det var bara att sätta ner väskorna på uppfarten och springa och hämta den.
Efter allt detta var jag äntligen redo att gå. Jag var hög på adrenalin, hungrig och trött. Promenaden ner till stationen användes till att berätta allt för Sumana plus att gnälla om det. Stackars Sumana =(
Svängde förbi Pressbyrån och lyckades till slut hitta något ätbart (det var väldigt utplockat). Och nu sitter jag, fortfatrande ganska hungrig, på bussen hem. Thankfully...
VaNiLLa
Kommentarer
Trackback
