A walk down memory lane
Hade tråkigt så jag satt och kollade igenom bloggen ända från inlägg numero uno. Hittade en del kul saker. I will share these with you.
(Det här skrev jag innan jag visste om jag kommit in i Jönköping)
Kommer jag palla trycket? Förhoppningsvis. Kommer jag vara rädd? Sannolikt. Tror jag att jag ändå gör det rätta? Ja.
(Jag diskuterar TV-spelsvåld, eller kommenterar något jag läst om det iaf)
Är det någon mer än jag som tycker det här rimmar illa? Jag menar, det är väl bra att föräldrarna har koll på vad barnen spelar om de känner att de inte är mogna att själv ta rätt beslut. Jag spelade själv spel med en åldergräns på 18 när jag var 15 men åldersrekomendation finns ju faktiskt där av en anledning. Men att tycka svordomar är värre än våld känns bara fel.
(Jag får glada besked)
Jag kom in i Jönköping! Jag ska börja på högskolan i Jönköping! Jag ska flytta till Jönköping!
(Jag diskuterar religion, kommenterar en bok om ämnet)
Jag kände att jag nästan ville bli mer ateist av att läsa den där smörjan. Jag menar inte att jag ogillar de som är kristna. Om man mår bra av det så är det helt okej för dem, men jag gillar inte när det blir överdrivet som jag tycker att det blev i det här fallet. Vi slängde boken i papperskorgen tilsammans med de tomma glassbägarna.
(Jag klagar på rollsättning)
Sist vill jag avsluta med att säga att nya Prince of Persia filmen har redan gjort mig besviken på två punkter:
1. Den kommer inte på bio förrän 2010 (ett helt år senare än utlovat)
2. Jake Gyllenhal ska spela prinsen
Det är inte det att jag har något emot Jake Gyllenhal, jag tycker faktiskt han är ganska bra, men jag kan helt enkelt inte se honom som prinsen.
(Jag diskuterar kvällspressen)
Hur som helst så var det inte detta jag reagerade på denna morgon vid köksbordet. Det som fångade mitt intresse var istället ett citat från en av Aftonbladets läsare som hade utalat sig om händelsen. Personen i fråga hade sagt :
"Det var det obehagligaste jag har sett i TV"
Detta finner jag mycket, mycket, svårt att tro. Jag menar tänk bara på 11 september, tsunamin eller bilder från vilket krigshärjat land som helst. Är inte det mycket värre?
(Jag klagar på hyresvärden)
Sitter och väntar på min hyresvärd som skulle komma "någon gång på förmiddagen". Jag tycker att det redan har varit förmiddag men det är väl diskutabelt.
Seriöst, vart är hyresvärden? Han kanske glömde bort mig. Eller struntade i mig! Då får han ingen hyra av mig inte...
(Jag försover mig)
Jag hatar min väckarklocka!!!!
Hade ställt klockan på 7 i morse så jag skulle hinna duscha och chilla lite innan jag skulle till skolan vid 10. Vaknar till vid halv 7 och somnar sött om i tron att klockan ska väcka mig en halvtimme senare. Ack så fel jag hade... Det är nämligen så att klockan bestämmer sig för att inte ringa på utsatt tid. Jag vaknar igen och känner mig väldigt utvilad, vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag trodde att det bara gått en halvtimme. Kollar på klockan, 9.52.
PANIK!!!!!!!!
(Jag funderar)
Satt och kollade på min statistik här på bloggen. Igår hade det varit 75 sidvisningar. Vem är det som har gått in så många gånger? Ge dig gärna till känna...
(Jag försover mig... igen)
Som ni kanske minns så försov jag mig förra onsdagen. Well, guess what? Det hände igen!!!!
(Jag försöker vara vitsig)
Har nu läst om bl.a. positivismen och heurmenetiken (reserverar mig för felstavningar) och känner mig positivt inställd (liten ordlek om ni inte greppa det).
(Jag dissar Disney)
Sen blev det ju att se en film också, såklart. Den här gången blev det Förtrollad. Den var förutsägbar, socker-söt med grälla färger. Det var med andra ord en Disney-film.
(Jag försöker få inspiration)
Som jag misstänkte har jag ingen inspiration idag heller. Jag tror det gäller att tvinga fram inspirationen ibland. Om inte annat kan man ju försöka omvandla panik till något som liknar sinnestämningen, hmm...
(Jag får abstinens)
Jag börjar få Xbox och Playstation abstinens. Det är mer än en månad sen jag spela. Jag har kommit ganska långt på Crackdown, hela los Muertos är eliminerade och nästan hela Shai-Gen. Och jag hade nyss börjat spela Condemned. Nu kan jag inte fortsätta på nåt av dem bara för att min tv (som inte ens är min, jag vill inte känna av den) är dum i huvet. Visst, jag har min PSP och mitt DS, men det är inte riktigt samma sak. Och det jävliga är att det är minst två veckor till jag kan fixa en annan tv, aargh! Mitt hem är väldigt anti-next-gen just nu...
(Jag har ingen inspiration)
......................................................................
^Så ser det ut i min hjärna just nu. Empty, hollow, blank, nothingness, zero, meaningless, wothless, insignificant, pointless.
(Jag snackar musik)
Och igår släpptes ju Taproots nya platta Our Long Road Home. Jag lyssnade igenom den igår/idag (klockan hann slå tolv innan jag lyssnat klart). Jag hade lite förutfattade meningar gentemot det för på olika forum har jag hört att skivan skulle vara annorlunda deras gamla, att den inte skulle vara lika hård. Well, jag lyssnade igenom den... and fucking loved it! Visst, var det lite annorlunda från deras gamla men de hade ju ändå sitt sound. Så den går nu varm i stereon =)
(Jag klagar på Radiotjänst)
Idag blev jag pank! Och allt är Raditjänsts fel, jag som inte ens kollar på TVn. Inte just nu iaf. Hur som helst skulle de dra räkningen idag (508 fucking spänn) och det visade sig att jag inte hade så mycket pengar på mitt konto.
(Jag snackar spel)
Sumana slog sig ner i frisörstolen och själv satt jag lite vid sidan av och spelade PSP, närmre bestämt Silent Hill: Origins. Det var ett tag sen jag spelade det, 3 januari enligt min sparfil. Hade tydligen en sparad som jag inte visste om där jag hade kommit så långt som till teatern. Även fast jag satt i en välupplyst frisörsalong med en radio svagt i bakgrunden fick jag ändå en obehaglig känsla av det. Det är liksom allting, stämningen, musiken, miljön. Läskigast är när det är helt tyst och inga monster är i sikte. Det är liksom för bra för att vara sant. Jag älskar Silent Hill =)
(Jag blir frustrerad på Guitar Hero)
In på scen, fem månader senare, kliver han in igen. Den höga hatten sitter där den ska. Han har väntat på mig. Låten börjar och jag gör mig redo, både fysiskt och mentalt. Han börjar och jag kontrar. Satte alla noter, snyggt. Gitarren verkar fungera som den ska och när låten är slut är det ganska lika mellan oss men han vann. Jag väljer retry och gör mig redo igen. Samma sak händer, han vinner med en hårsmån.
Efter ungefär 50 minuter av intensivt spelande värker fingrarna mer än någonsin men jag vägar att ge upp (även om det alternativet faktiskt finns). Ett mantra repeteras i mitt inre om och om igen, "bara en gång till, sen slutar jag". Men det blir mer än en gång och jag känner frustrationen blossa upp inom mig. Fan ta den där jävla hatten! Vem fan har sån hatt ändå?!
En trend man kan se är att jag klagar på mycket, och diskuterar en del. Tja, vi hoppas på många fler klagomål och diskussioner i framtiden, right? Leve bloggen!
VaNiLLa
(Det här skrev jag innan jag visste om jag kommit in i Jönköping)
Kommer jag palla trycket? Förhoppningsvis. Kommer jag vara rädd? Sannolikt. Tror jag att jag ändå gör det rätta? Ja.
(Jag diskuterar TV-spelsvåld, eller kommenterar något jag läst om det iaf)
Är det någon mer än jag som tycker det här rimmar illa? Jag menar, det är väl bra att föräldrarna har koll på vad barnen spelar om de känner att de inte är mogna att själv ta rätt beslut. Jag spelade själv spel med en åldergräns på 18 när jag var 15 men åldersrekomendation finns ju faktiskt där av en anledning. Men att tycka svordomar är värre än våld känns bara fel.
(Jag får glada besked)
Jag kom in i Jönköping! Jag ska börja på högskolan i Jönköping! Jag ska flytta till Jönköping!
(Jag diskuterar religion, kommenterar en bok om ämnet)
Jag kände att jag nästan ville bli mer ateist av att läsa den där smörjan. Jag menar inte att jag ogillar de som är kristna. Om man mår bra av det så är det helt okej för dem, men jag gillar inte när det blir överdrivet som jag tycker att det blev i det här fallet. Vi slängde boken i papperskorgen tilsammans med de tomma glassbägarna.
(Jag klagar på rollsättning)
Sist vill jag avsluta med att säga att nya Prince of Persia filmen har redan gjort mig besviken på två punkter:
1. Den kommer inte på bio förrän 2010 (ett helt år senare än utlovat)
2. Jake Gyllenhal ska spela prinsen
Det är inte det att jag har något emot Jake Gyllenhal, jag tycker faktiskt han är ganska bra, men jag kan helt enkelt inte se honom som prinsen.
(Jag diskuterar kvällspressen)
Hur som helst så var det inte detta jag reagerade på denna morgon vid köksbordet. Det som fångade mitt intresse var istället ett citat från en av Aftonbladets läsare som hade utalat sig om händelsen. Personen i fråga hade sagt :
"Det var det obehagligaste jag har sett i TV"
Detta finner jag mycket, mycket, svårt att tro. Jag menar tänk bara på 11 september, tsunamin eller bilder från vilket krigshärjat land som helst. Är inte det mycket värre?
(Jag klagar på hyresvärden)
Sitter och väntar på min hyresvärd som skulle komma "någon gång på förmiddagen". Jag tycker att det redan har varit förmiddag men det är väl diskutabelt.
Seriöst, vart är hyresvärden? Han kanske glömde bort mig. Eller struntade i mig! Då får han ingen hyra av mig inte...
(Jag försover mig)
Jag hatar min väckarklocka!!!!
Hade ställt klockan på 7 i morse så jag skulle hinna duscha och chilla lite innan jag skulle till skolan vid 10. Vaknar till vid halv 7 och somnar sött om i tron att klockan ska väcka mig en halvtimme senare. Ack så fel jag hade... Det är nämligen så att klockan bestämmer sig för att inte ringa på utsatt tid. Jag vaknar igen och känner mig väldigt utvilad, vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag trodde att det bara gått en halvtimme. Kollar på klockan, 9.52.
PANIK!!!!!!!!
(Jag funderar)
Satt och kollade på min statistik här på bloggen. Igår hade det varit 75 sidvisningar. Vem är det som har gått in så många gånger? Ge dig gärna till känna...
(Jag försover mig... igen)
Som ni kanske minns så försov jag mig förra onsdagen. Well, guess what? Det hände igen!!!!
(Jag försöker vara vitsig)
Har nu läst om bl.a. positivismen och heurmenetiken (reserverar mig för felstavningar) och känner mig positivt inställd (liten ordlek om ni inte greppa det).
(Jag dissar Disney)
Sen blev det ju att se en film också, såklart. Den här gången blev det Förtrollad. Den var förutsägbar, socker-söt med grälla färger. Det var med andra ord en Disney-film.
(Jag försöker få inspiration)
Som jag misstänkte har jag ingen inspiration idag heller. Jag tror det gäller att tvinga fram inspirationen ibland. Om inte annat kan man ju försöka omvandla panik till något som liknar sinnestämningen, hmm...
(Jag får abstinens)
Jag börjar få Xbox och Playstation abstinens. Det är mer än en månad sen jag spela. Jag har kommit ganska långt på Crackdown, hela los Muertos är eliminerade och nästan hela Shai-Gen. Och jag hade nyss börjat spela Condemned. Nu kan jag inte fortsätta på nåt av dem bara för att min tv (som inte ens är min, jag vill inte känna av den) är dum i huvet. Visst, jag har min PSP och mitt DS, men det är inte riktigt samma sak. Och det jävliga är att det är minst två veckor till jag kan fixa en annan tv, aargh! Mitt hem är väldigt anti-next-gen just nu...
(Jag har ingen inspiration)
......................................................................
^Så ser det ut i min hjärna just nu. Empty, hollow, blank, nothingness, zero, meaningless, wothless, insignificant, pointless.
(Jag snackar musik)
Och igår släpptes ju Taproots nya platta Our Long Road Home. Jag lyssnade igenom den igår/idag (klockan hann slå tolv innan jag lyssnat klart). Jag hade lite förutfattade meningar gentemot det för på olika forum har jag hört att skivan skulle vara annorlunda deras gamla, att den inte skulle vara lika hård. Well, jag lyssnade igenom den... and fucking loved it! Visst, var det lite annorlunda från deras gamla men de hade ju ändå sitt sound. Så den går nu varm i stereon =)
(Jag klagar på Radiotjänst)
Idag blev jag pank! Och allt är Raditjänsts fel, jag som inte ens kollar på TVn. Inte just nu iaf. Hur som helst skulle de dra räkningen idag (508 fucking spänn) och det visade sig att jag inte hade så mycket pengar på mitt konto.
(Jag snackar spel)
Sumana slog sig ner i frisörstolen och själv satt jag lite vid sidan av och spelade PSP, närmre bestämt Silent Hill: Origins. Det var ett tag sen jag spelade det, 3 januari enligt min sparfil. Hade tydligen en sparad som jag inte visste om där jag hade kommit så långt som till teatern. Även fast jag satt i en välupplyst frisörsalong med en radio svagt i bakgrunden fick jag ändå en obehaglig känsla av det. Det är liksom allting, stämningen, musiken, miljön. Läskigast är när det är helt tyst och inga monster är i sikte. Det är liksom för bra för att vara sant. Jag älskar Silent Hill =)
(Jag blir frustrerad på Guitar Hero)
In på scen, fem månader senare, kliver han in igen. Den höga hatten sitter där den ska. Han har väntat på mig. Låten börjar och jag gör mig redo, både fysiskt och mentalt. Han börjar och jag kontrar. Satte alla noter, snyggt. Gitarren verkar fungera som den ska och när låten är slut är det ganska lika mellan oss men han vann. Jag väljer retry och gör mig redo igen. Samma sak händer, han vinner med en hårsmån.
Efter ungefär 50 minuter av intensivt spelande värker fingrarna mer än någonsin men jag vägar att ge upp (även om det alternativet faktiskt finns). Ett mantra repeteras i mitt inre om och om igen, "bara en gång till, sen slutar jag". Men det blir mer än en gång och jag känner frustrationen blossa upp inom mig. Fan ta den där jävla hatten! Vem fan har sån hatt ändå?!
En trend man kan se är att jag klagar på mycket, och diskuterar en del. Tja, vi hoppas på många fler klagomål och diskussioner i framtiden, right? Leve bloggen!
VaNiLLa
Kommentarer
Trackback
